En födelsedagstjeja

Hej, Johanna här!

”I don’t know about you but I’m feeling 22”

Idag fyller jag år! 22 stycken närmare bestämt. Det var, enligt mina föräldrar, svinvarmt sommaren jag föddes. Från början skulle jag inte hetat Johanna, utan mina pärons tilltänkta namn på mig var Sofia. Victoria tror jag också var ett förslag ganska länge. Men så föddes jag och såg tydligen inte alls ut som en Sofia. I några dagar kallades jag ”flickebarnet Ingemarsson” och sedan blev jag Johanna. Egentligen inte döpt efter någon speciell, men min gammelmormor hette Johanna i mellannamn och det är en koppling jag tycker väldigt mycket om. Ibland har jag undrat hur jag skulle ha varit om jag hette Sofia istället. Hur mycket av ens personlighet sitter egentligen i namnet liksom?

Men det får jag nog aldrig veta, av rätt rimliga skäl. Istället får jag säga; GRATTIS Johanna Sofia Maria Wilhelmina Nilsson! Du har klarat dina första 22 år med bravur.

Min födelsedag har blivit en viktigare och roligare dag för mig för varje år som går. När man är liten är det ju ofta fest på födelsedagen, utan att man egentligen förstår varför. Jag har fått berättat för mig att jag, när jag fyllde fyra, undrade vad som hände med trean. Försvann den liksom in i en själv eller vad hände? (Jag vet fortfarande inte) Sedan, där i de känsliga, sköra tonåren, blev födelsedagen ett sätt för alla att se hur populär man var. Hur många grattis fick man på Facebook egentligen? Och hur coola grejer gjorde man med alla sina vänner?

Men nu är det, återigen, bara en dag av firande. Med risk för att låta som en vandrande klyscha så är det ju fantastiskt coolt och fint att ha fått leva ett år till! Tänk att jag i ytterligare 365 dagar har fått skratta, lära mig saker, utveckla vänskaper med überfina människor, utvecklats, läst böcker, ätit god mat och upplevt coola grejer. Men också fått vara arg, ledsen, trött, helt uppgiven, fly förbannad och riktigt riktigt grinig. Och att jag får fortsätta med det här som kallas att leva, i förhoppningvis många år till. Det är ju så att man blir lite tårögd.

Mina födelsedagar behöver inte egentligen vara så himla speciella. Jag gillar att bli grattad, att få tårta och ifall folk ordnar någon överraskning till mig men är också nöjd så länge min födelsedag får innehålla god mat, fina människor och lagom spännande aktiviteter. På senare år har jag varit ensam hemma på min födelsedag under dagen och då har det bland annat blivit lyxfrukostar, en cykeltur till berg för att köpa glass, ett avsnitt av en favoritpodd, god mat på kvällen och ofta har mina kompisar kommit över för att hänga lite med mig. I år spenderar jag min födelsedag lite med Sanna och lite på egen hand, eftersom hon jobbar ikväll. Jag tänker mig att den ska innehålla en lyxig frulle, lite fuldans till åttiotalsmusik, lunch vid floden, senaste avsnittet av min bästa podd ”Konsten att Vara”, paj till middag, en bra film och kladdkaka med vitt vin för att avsluta det hela. Det ska bli fint!

”Och jag tror när vi går genom tiden att det bästa inte har hänt än” – Håkan Hellström

Tänkte också ta tillfället i akt och se tillbaka lite på det som har varit. Är ju ändå ett stort fan av reflektion. Min tanke var först att jag skulle skriva om 22 saker jag lärt mig genom åren, men vet inte om jag har så mycket att komma med där egentligen? Enligt cirka alla äldre jag har pratat med om att bli så gammal som 22 ”är det ju ingen ålder alls!!”. Och jag hamnar så lätt i klyschofällan och säger sådant som redan står på 100 andra bloggar. Ingen fel med att vara en klyscha egentligen, jag är nog det rätt ofta men men, förhoppningvis inte idag. Här kommer istället (käraste Ebba ska absolut ha kredd för att hon hjälpte mig kläcka den här idén)

MITT LIVS 22 BÄSTA BESLUT

Sluta borsta håret

Det här är på ett sätt en rätt ytlig punkt, men samtidigt en som verkligen har fått påverka mig och hur jag ser på mig själv. Jag har, ungefär sedan 12-13 årsåldern haft väldigt självlockigt hår, tack vare gener från mammas sida. Som osäker tonåring ville jag inget hellre än att bli av med det och bara ha platt hår som alla andra. Antal gånger jag gått upp tidigare och dränkt det i värmeskyddsspray för att hinna platta det innan skolan börjar. Och alltid efter duschen kammade jag ut det, för då blev det visserligen stort och fluffigt men inte lika lockigt längre. Jag hade alltid en borste med mig vart jag än var, så var det bara.

Men så en dag, några månader in på gymnasiet, slutade jag bara. Jag lade undan plattången, slutade bära med mig borsten överallt och försonades istället med lockarna. Började krama upp dem efter varje dusch och klippte håret kortare så att de skulle synas ännu bättre. Och så har det fortsätt. Numera älskar jag mina lockar och kan inte tänka på mig själv utan dem. En gång blonderade jag håret så pass illa att lockarna dog och försvann helt och jag grät och var helt förstörd i flera veckor. Är så tacksam för mammas gener som gav mig dem och för mitt hår som alltid fortsätter locka sig, även om jag ibland utsätter det för diverse bra och mindre bra grejer.

Försöka hålla stabila kvälls- och morgonrutiner

Jag behöver mycket sömn för att riktigt funka, snittar fortfarande runt 8-9 timmar sömn varje natt och känner mig rätt meh de nätter jag sover under 7 timmar. Det senaste året spenderade jag på folkis och första terminen struntade jag helt i detta faktum. Var uppe till minst 12 varje kväll, ofta ännu längre och gick upp runt 7 varje morgon. Det funkar till en gräns men långt ifrån för alltid. Under jullovet tog jag mig därför i kragen, skrev listor på hur jag ville ha mina kvällar och mornar och startade vårterminen med att följa dem så gott jag kunde. Och ja ni, vad glad jag är för det! Ofta lämnade jag kvällshänget runt 10, gick in på mitt rum för att skriva lite dagbok och sedan somnade jag innan klockan slog 11. Fick goda 8 timmars sömn och det gjorde verkligen skillnad!

Skriva listor

Ja men listor ändå! Cirka det bästa som finns. Vet inte hur mycket av ett ”beslut” det är egentligen men jag skriver listor för allt. Att göra-listor, listor över vad jag ska handla, listor över böcker jag vill läsa men också listor på fina/roliga grejer folk i min närhet sagt, listor på vad exakt jag ska göra när jag kommit hem till mina päron igen och listor över vegorestauranger jag vill besöka. Mina två bästa listor just nu är en där jag skriver upp all mat jag vill laga när jag kommer hem igen och en där jag varje dag skriver upp fina grejer som händer och som gör livet värt att leva!

Gå folkis

För ungefär två månader sedan slutade jag mitt år på Åredalens folkhögskola, med tårar i ögonen och i en stor kramhög. Jag läste deras bibellinje och fy så sorgligt och jobbigt det var att lämna. Att söka dit och tacka ja är absolut ett av mina allra bästa beslut. Så mycket som jag fått lära mig, så ofta jag fått skratta, så många känslor som varit helt och hållet accepterade och tillåtna, så många spontana kladdkakor som bakats att jag vet inte vad. Alla i hela världen borde ta ett år på folkis, det är min starka övertygelse.

Lära mig göra smulpaj på känsla

Jag bakar mycket som sagt, och är det någonting jag bara kan slänga ihop är det smulpaj. Det var liksom en av de första grejerna jag lärde mig baka och efter att ha gjort det så många gånger behövs det inget recept längre. Det är bara mjöl, socker och smör som man guckar ihop och häller över valfria bär/frukt. Och det blir alltid alltid gott.

Välja bort kött

Inget självreflekterande inlägg utan att också prata lite om miljö och hållbarhet, right? Jag hade mitt klimatuppvaknande när jag var runt 6 och fick reda på att det kanske inte skulle finnas snö i framtiden i Sverige men blev inte vegetarian förrän i 16-årsåldern. Då hade jag gått ett år på gymnasiet i en klass där alla var väldigt miljöintresserade och det kändes som det absolut mest rimliga steget att välja bort köttet för gott. I min övergångsperiod på några månader åt jag fortfarande bacon (jag hade en stor kärlek till pasta carbonara) men nu ser jag på kött och kan inte riktigt förstå varför man äter det. Mina kollegor här undrar hur jag kan överleva utan kött, jag undrar mest hur de kan överleva med kött? För mig känns det numera bara främmande, äckligt och konstigt att äta det. Just nu äter jag fortfarande mjölk och ägg (är så kallad laktoovovegetarian) men målet är absolut att utesluta det med. Med tanke på hur världen ser ut, hur djurindustrin påverkar både oss och miljön känns det som det enda rimliga.

Gå spetz på gymnasiet

Ett annat av mina absolut bästa beslut var att välja just den gymnasielinje som jag gjorde. Den finns tyvärr inte kvar längre men den hette Spetsutbildning inom hållbar utveckling och var i grunden en samhällslinje men med lite extra naturkunskap och biologi, plus att vi ofta läste tvärvetenskapligt och i teman. Det var tre av mina bästa år och jag lärde känna folk som fortfarande är mina allra bästa vänner. Till exempel var det så jag och Ebba träffades. Vi lärde oss sjukt mycket och hade också en så fin sammanhållning där kärlek och respekt verkligen fick vara ledorden. Vi var bara 12 stycken, vilket var ett helt perfekt antal. Bland annat hade vi nästan som ett eget bord i matsalen, ett stort runt ett där vi precis fick plats allihopa. Vi tillät varandra att vara precis så som vi var, växte allihopa väldigt mycket tillsammans och åh, vad mycket jag hade gett för att få gå en vecka tillsammans igen!

Bli bäst på att tillsammans anordna spetzfester

En gång rätt tidigt i andra ring anordnade Linnéa och Sabina en maskerad för alla oss i klassen för att fira sina födelsedagar och det blev som starten på en era av spetzfester. Alla gick all in på sina utklädnader och genom åren har vi haft barnkalas, afternoon Tea, diverse överraskningsfester, Eurovisionparty, High School Musical-fest och firat Halloween ihop. Det är fortfarande mina allra bästa fester, även 3 år senare ❤

Dansa på klubben utan att egentligen vara så himla full

För att fortsätta på samma tema så gick vi ut tillsammans ibland och rätt sällan var någon av oss superfull. På våra fester drack vi ibland lite vin men oftast mest bara läsk, för det allra bästa vi visste var att dansa till vår favvomusik, det vill säga mellohits genom tiderna, alla Carolas största hits och sånt som var populärt när vi var 12 bast. Och, surprise surprise ungdomar, man behöver ha cirka noll procent alkohol i kroppen för att släppa loss till det. Ni ska se oss i en av våra dansringar. Jag är så himla tacksam för min gymnasieklass som bland mycket annat visade mig att en fylla inte är nödvändig för att ha kul på klubben. Jag dricker vin och drinkar ibland för att jag tycker det är gott men aldrig för att min ambition är att bli full. Dansa kan jag göra minst lika bra som nykter och det är också ett av mina bästa beslut.

Uppskatta naturen

Jamen att faktiskt spendera aktiv tid utomhus, det ger mig så mycket! Ta en springtur, ha en picknick, plocka blåbär, hajka uppför ett berg, åka längdskidor, plocka de första vårblommorna, kvällsbada i en liten sjö, listan blir lång. Naturen är fantastisk!

Våga ta känslor på allvar

Jag är rätt feg av mig. Vill oftast ställa in alla äventyr jag har tackat ja till, ogillar förändring, är helst på samma trygga plats hela tiden. Samtidigt är jag också ledsen och uppgiven inför något som har hänt, inför framtiden eller bara för att livet är jäkligt ibland. Eller så är jag extatisk och superlycklig, ibland helt utan anledning. Och jag har insett att jag mår så mycket bättre om jag tillåter mig att känna alla känslor. Istället för att lägga locket på när jobbiga känslor kommer så låter man dem bara vara. Kanske gråter lite, slår i en vägg, skriver dagbok. Pratar med någon. Känslor är en del av livet, då är det ju klart att dem ska få märkas egentligen.

Våga tågluffa

Förra sommaren hade jag och min vännina My planerat en tågluff genom Europa. Jag var taggad men också så fruktbart rädd och nervös. Veckan innan var jag bara hjärtslag ifrån att ringa henne och ställa in allt. Men jag lät min nervositet och min rädsla få finnas, pratade med mina föräldrar om lösningar på allt som kunde gå fel och bad till Gud. Så till slut åkte vi ändå. Och jo, det blev absolut något av det bästa jag har gjort. My och jag kom ännu närmre varandra, vi fick se mycket, äta massa god mat och jag lärde mig att jag klarar ju det också. Blev dessutom helt såld på tågluffande, så nu i höst ska jag ut igen med en vännina från folkistiden.

Alltid försöka ha basic ingredienser hemma

Jag lagar en del mat och märker också att det får mig att må bra. Det är lugnande på något sätt, att få stå på samma ställe, hacka lite lök och smaka av en gryta, det får pulsen att slå lite lugnare. Därför försöker jag alltid ha grejer hemma så att jag kan slänga ihop en måltid till mig själv. Mina favvosaker att ha hemma är vitlök, gul lök, rapsolja, bönor eller linser, squash, krossade tomater eller kokosmjölk, fryst spenat, ris eller pasta och lite kryddor. Med hjälp av det går det alltid att laga en gryta eller soppa eller kanske linsfärssås och det är ju ändå meget gott!

Fundera över varför jag tycker jag borde sminka mig

Under tiden jag gick i gymnasiet växte jag så mycket av den kärleken och respekten som fanns i min klass att jag fick tid att fundera över varför jag förväntades göra vissa grejer med mitt utseende. Som smink, det var liksom inget konstigt att gå upp tidigare för att lägga på foundation, concealer, countoring, mascara, läppstift och allt annat innan skolan började. Jag gjorde det också men kände alltid att det var obekvämt, tog så mycket tid och dessutom blev det aldrig riktigt bra. Och sedan några år tillbaka sminkar jag mig inte längre. Funderade mycket kring för vem jag sminkade mig och efter att ha landat i att det verkligen inte var för min egen skull lade jag av. Fortfarande har jag inte kommit till någon annan slutsats och de få gånger jag har smink på mig känns det bara fel. Precis som lockigt hår numera är en del av mig är ett osminkat, lite rödflammigt men ändå rätt gulligt fejs en del av mig.

Anamma alla mina intressen

Det här är nog ett beslut som fortfarande är pågående men det är så fint att inse att ”fast jag GILLAR ju faktiskt att lösa korsord och inte att gymma” trots att gym kanske är ett typiskt ”coolare” intresse. Men alltså, det är så mycket jag hållt på med i skymundan för att det inte varit coolt eller populärt nog. Och det är ju urbota dumt egentligen? Så nä, nu ni! Jag gillar korsord, att vakna av att min klockradio går igång, att gå långa promenader, att se om HSM-filmerna, att lyssna på Carola, att ha en adventskalender på julen, att lägga mig tidigt, att vara ute i skogen och leta bär, att gå i mjukisbyxor en hel dag, att läsa KP, att skriva töntiga dikter varje gång jag är kär i någon och jag är stolt över det! Tantlivet för alltid

Försöka sluta bry mig om trender och vad man ”ska” göra/gilla

För att, återigen, knyta an till punkten ovan så är det så befriande att försöka sluta bry sig om vad som är inne just nu. Egentligen, bara för att alla andra går och gymmar och käkar avocadomackor måste inte du göra det. Vill du hellre dansa lite och äta rostat bröd med massa smör på, så gör det! Det blir ett så roligare liv då, jag lovar

Åka utför igen

Jag var livrädd för att börja åka utför nu uppe i Åre, för jag hade inte gjort det på flera år och kände det som att alla andra var bäst i världen. Såg framför mig hur jag var sämst, att ingen ville åka med mig och att jag skulle gråta varenda sekund. Men, tack vare min väninna Nella, som var ungefär på samma nivå, och Linnéa, som blev som vår privata skidlärare, tog jag mig an skidsäsongen med rätt mycket nervositet men också lite pepp. Och det gick med bravur! Jag är fortfarande rätt långsam och vågar verkligen inte åka i så branta backar men jag åker, och rätt ofta tycker jag att det är kul! Ser liksom fram emot att snön ska komma igen så att vi kan åka på skidsemester och det trodde jag verkligen inte skulle hända.

Försöka ha andra grejer att göra vid långtråkighet än mobilen

Ända sedan mobilen steg in i mitt liv har jag fått svårare att ha långtråkigt. Det finns ju alltid något nytt att kolla på Instagram eller något nytt klipp på youtube liksom. Jag har egentligen inget jättestort agg mot sociala medier ifall de används på rätt sätt, men jag stör mig på att jag har så svårt att ha en ledig stund utan att ta upp min mobil. Försöker jobba på det där och strör böcker, korsord, recept och likande runt mig för att försöka komma på andra tankar. Har också ställt in tidsgränser för de appar jag använder mest, tack Apple för bra funktion. Ibland funkar det, ibland inte, men det är absolut ett work in progress än så länge

Att inse att man får tänka vad man vill men man behöver inte säga det

Det här var absolut något av det viktigaste som mina föräldrar lärde mig. Jag och min lillebror bråkade rätt mycket när vi var små och kunde kalla varandra ganska dumma grejer men våra föräldrar präntade in ”du får tänka vad som helst men du måste faktiskt inte säga det!”. Det här bär jag fortfarande med mig och försöker agera efter så ofta som möjligt. Jag menar, vissa personer kommer man inte gilla, vissa kommer gå en på nerverna, vissa kommer en tycka är jättejättejobbiga men, man måste inte berätta det. Man kan faktiskt bita ihop lite, skrika av sig alla dumma ord inne i huvudet och sedan försöka vara sitt trevligaste jag. Det går.

Bjuda in Gud mer och mer

Jag är kristen sedan konfirmationen och tror att Gud alltid alltid är med oss, liksom oavsett hur mycket vi hör av oss, men har också känt att om jag själv aktivt pratar med och sträcker mig efter Gud så kommer det ge resultat. Jag blir liksom mer öppen för Guds närvaro i mitt liv och får känna mig buren och omhändertagen på något sätt. Det är rätt luddigt och lite knasigt men jag kan ändå känna skillnader mellan dagar jag pratar med Gud innan jobbet och de dagar jag inte gör det. Gud vill ju vara i våra liv liksom, det är klart att det märks om vi börjar be Gud vara med. Så du, är du minsta lilla intresserad av kristen tro eller Gud eller bara ”något”, börja prata! Jag lovar att Gud kommer lyssna

Uppskatta min släkt/mina päron

Mina föräldrar och min lillebror Jacob är absolut dem som kan få mig som mest irriterad och arg men, det är också dem som jag älskar allra allra mest. Jag skulle göra allt för dem och att då faktiskt visa det genom till exempel att spontanringa, spela tv-spel med Jacob, laga mat tillsammans, lyssna på musik ihop och bara allmänt hänga med varandra är så värdefullt! De är jobbiga ibland såklart men jag saknar dem också så himla mycket nu när jag är borta i ett annat land. Längtar verkligen efter att få komma hem och bara ha en helt vanlig fredagskväll tillsammans. Det ska bli så fint och till hösten/vintern hoppas jag verkligen kunna uppskatta det ännu mer.

Detsamma gäller resten av min släkt också. Jag har lyxen att bo rätt nära stora delar av min släkt och försöker verkligen umgås mycket med dem, eftersom de funnits runt mig hela mitt liv. Ringer gärna farmor länge och väl, åker på semester till mormor och morfars stuga, svarar glatt på varje mejl farfar skickar mig, fikar med mina föräldrars syskon och deras familjer, bara umgås egentligen. Det är så fint!

Att försöka vara snäll

Snällhet är absolut en av de VIKTIGASTE egenskaperna en person kan ha tycker jag. Att kunna sätta andra före sig själv, inte säga taskiga saker, göra saker som inte gör andra illa, låta folk prata till punkt och försöka förstå istället för att direkt kategorisera människor som tycker tvärtemot som dumma i huvudet. Men också att vara snäll mot naturen, kanske inte käka djur varenda dag, fundera ett varv till om du verkligen måste flyga till Thailand varje år och köpa en ny tröja på myrorna istället för på hm. Och att vara snäll mot sig själv, ge sig själv tid till återhämtning, inte pressa sig igenom saker som ger en ont i magen och inte vara så hård mot sig själv trots att man kanske misslyckas eller gör fel ibland. Det är svårt, men jag tror det är superviktigt att försöka.

Ja ni. Idag fyller jag 22 och jag hoppas jag får fortsätta leva i många år till. Ta hand om er så hörs vi!

// Johanna