För sådär två tre veckor sedan besökte jag Kungliga Operan i Stockholm tillsammans med min gode vän Elliot. På programmet stod inget mindre än ”Der Ferne Klang” som har fått otroligt bra kritik (eller ja, i Dagens Nyheter vilket är det enda jag läser för att få en bild av kulturdebatten haha). Liksom ofta när jag besöker operan hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig eftersom min faktiska kunskap om opera är i princip oexisterande. Dock älskade jag den och blev otroligt imponerad av uppsättningen.
Der Ferne Klang är en mer ”modern” opera från början av 1900-talet som till en början följer det unga paret Grete och Fritz som splittras när Fritz bestämmer sig för att söka efter inspiration till sin musik i ”fjärran”. Han lämnar alltså henne hos sin problematiska familjesituation (absolut världens sämsta pojkvän) men hennes pappa är alkoholist och spelar bort hennes hand i äktenskap på krogen. Detta leder till att Grete förskjuts av samhället hon lever i och dras in i prostitution vilket är där berättelsen får sin riktiga början.
Jag har nog aldrig sett någonting på scen som är mer dramatiskt och spännande än Der Ferne Klang. Det är dekadens på högsta nivå där ögat aldrig får vila för det är hela tiden något nytt som händer på scen. Musikaliskt var det inte min favoritopera någonsin men handlingen fångade mig verkligen. I början var jag lite tveksam för operan är inte speciellt melodiös och jag var osäker på var både handlingen och musiken skulle ta mig. Men efter akt 1 var färdig så var jag helt fast och jag satt som bänkad under hela akt 2 och 3. Det var också en fantastisk uppsättningen och jag blev särskilt imponerad av sopranen som spelade Grete, jag tyckte hon gjorde ett otroligt bra jobb både som sångerska och skådespelerska.
Jag tror verkligen detta är en jättebra opera att börja med om du är nyfiken men känner dig lite nervös inför konstformen. Musiken är som sagt, lite mer ”flytande” än vad jag skulle säga att t.ex. Trollflöjten eller Carmen är som ändå har en del stycken som känns som riktiga ”låtar” (Nattens drottnings aria är ju en hit liksom). Dock är handlingen är väldigt tydlig och enkel att följa med i vilket gör att jag tror att den upplevs som mer lättillgänglig än många andra operor där det är lite mer diffust vad som faktiskt händer.
Rekommenderas varmt!
Forever 61 