Kategori: Text och litteratur

Text och litteratur

Bokrecension: A single man

foreversixtyoneLämna en kommentar
Bildresultat för christopher isherwood a single man
  • Titel: A single man (sv. En enda man)
  • Författare: Christopher Isherwood
  • Publicerad: 1964
  • Genre: Skönlitteratur, modern klassiker, HBTQ+

A single man är en av de få HBTQ+ fokuserade romanerna som publicerades innan rörelsen riktigt mobiliserades och fick politisk uppmärksamhet vilket har gjort den till en klassiker inom ”genren”. Christopher Ishwerwood är annars främst känd för att ha författat Farväl till Berlin, som ligger grund för den hyllade filmen och musikalen Cabaret (min favoritmusikal kan tilläggas, kommer aldrig komma över slutscenen i filmen så länge jag lever).

I A single man får vi följa den äldre medelålders akademikern George inte långt efter bortgången av hans livspartner Jim. Romanen är snarare en lång novell på runt 150 sidor som följer George under en dag från morgon till sen kväll. Det är en känslomässig skildring av sorg och saknad men samtidigt en slags desperat vilja att hitta glädje i livet. Berättelsen är egentligen enkel men utförandet är otroligt komplex och laddat med underliggande känslor och tankespår. Det finns en tydligt samhällskritisk bakgrund och George HBTQ+ identitet får verkligen utrymme. Jag blev faktiskt förvånad hur pass relevant boken kändes trots att den är skriven och publicerad under 60-talet och mycket av den diskussion som sker kring identitet och tillhörighet är sådant som likaväl skulle kunna stått skrivet i en nutida roman.

George är en väldigt pretentiös karaktär och egentligen inte någon jag känner någonting speciellt för, men hans nästan hatiska, mycket skeptiska relation till sin omvärld samt hans djupa saknad gör honom väldigt komplex och intressant. Boken har så många trådar och ärligt talat ska jag säga att jag inte riktigt förstod allting på djupet vilket möjligen drog ner lite av läsupplevelsen. Men jag tror verkligen detta är en bok som tåls att läsas om många gånger för att verkligen greppa handlingen och alla de underliggande frågorna och perspektiven. Den är väl värt den tiden.

/ Ebba

Text och litteratur

Bokrecension: Den lille vännen

foreversixtyoneLämna en kommentar

(Typsnittet valde att ändra på sig och bli helt märkligt ungefär mitt i texten, jag har cirka noll koll på varför men tills jag löst det hoppas jag att ni kan stå ut och läsa ändå :)) )

Titel: Den lille vännen (eng titel: The Little Friend)

Författare: Donna Tartt

Publicerad: 2002

Slidor: 633

Ebba klår mig absolut om vi skulle få för oss att ha någon tävling i antal lästa böcker under sommaren (här i Österrike bjuds det på 25 grader och sol idag så jo, september är fortfarande sommar) men idag tänkte jag recensera boken jag nyss läste ut!

Jag stiftade bekantskap med Donna Tartt första gången i tredje ring i gymnasiet när vi i svenskan fick i uppgift att läsa hennes debutroman ”Den hemliga historien” och sedan ha boksamtal kring den. Vi gick snäppet längre och skaffade både en gruppchatt på messenger och hade middag med just boken som tema där vi mest diskuterade vem av karaktärerna vi trodde var snyggast. Tartts debut handlar om ett kompisgäng på ett universitet, som håller sig avskilda från resten av eleverna och spenderar dagarna med sin professor, lär sig grekiska och latin och dricker mängder med rödvin. En kväll spårar det ur och vännerna försöker efter det ta sig ur en fruktansvärt trasslig situation så gott de kan. Det är en helt fantastisk bok som tog oss alla med storm och jag har fortfarande inte vågat läsa om den, av rädsla för att den inte kommer leva upp till den starka upplevelsen den gav mig första gången. Tartt beskriver alla karaktärer och deras agerande väldigt grundligt och även om jag inte direkt respekterade allt de gjorde förstod jag alltid varför de gjorde det. Kommer också ihåg att jag framförallt knöt an starkt till Richard, bokens huvudkaraktär som dock mest beter sig som en sidokaraktär, och relaterade mycket till hans desperata längtan att få tillhöra en grupp.

Det är en fantastisk bok och jag hoppas att jag någon gång ska läsa om den och återupptäcka besattheten, men idag ska det inte handla om den utan om Tartts andra bok som utkom 10 år senare efter debuten.

”Den lille vännen” utspelar sig i ett litet samhälle i den amerikanska södern och handlar om familjen Cleve och hur den tragedi som utspelade sig för 12 år sedan fortfarande påverkar dem. Första meningen lyder:

”Charlotte Cleve skulle under återstoden av sitt liv förebrå sig själv för sin sons död därför att hon hade beslutat att servera morsdagsmiddagen klockan sex på kvällen i stället för mitt på dagen, efter kyrkan, då familjen Cleve i normala fall åt den”

och jag måste absolut applådera Tartt för en väldigt fängslande inledning. Mellansonen Robin hittades mördad på baksidan av huset av grannfrun en mors dag och trots att både de två systrarna och mormodern befann sig utomhus såg ingen någonting och mordet klarades aldrig upp.

12 år senare lever pappa Cleve med sin älskarinna i en annan del av landet, mamman och storasyster Allison gör inte mycket annat utöver att titta på serier, sova och käka mintglass och hemmet underhålls av Ida, hemhjälpen som agerar mer förälder än någon av de biologiska föräldrarna gör. Mitt i detta finns Harriet, som var bebis när Robin dog men som nu blivit 12 år gammal. Hon ifrågasätter bibelstudierna, vill till skillnad från resten av familjen prata om Robins död och hans mördare och beskrivs som dragen till allt mörkt och mystiskt. Många av hennes lekar med de andra barnen går ut på att testa gränser och trösta ödet. Hennes bästa kompis Hely lyssnar alltid ivrigt på henne och under bokens gång hamnar de öga mot öga med både skallerormar och pistoler. Det är sommarlov och med Hely i släptåg bestämmer sig Harriet för att gå till botten med mordet på Robin, ett beslut som bland annat får en knarkhärva att nystas upp och relationer att sättas på prov.

Denna bok var en långkörare för mig och det var först de sista 100 sidorna som jag läste kontinuerligt och inte ville lägga mig ifrån boken. Innan dess läste jag några sidor här och där bara för att försöka ta mig framåt, vilket också ledde till att det tog mig närapå 3 månader att läsa ut den. En del har absolut med att göra att jag har lagt tid på att se serier (Sanna och jag tittade oss igenom två säsonger av Mandelmanns gård på några veckor, det säger väl en del om våra prioriteringar) lyssna på poddar och ringa hem istället för att läsa, men jag valde ju också att inte läsa för att jag tyvärr upplevde boken som rätt seg. Tartts styrka är hennes detaljrika och egna sätt att skriva på men vissa episoder i boken var för långdragna och för tyngda av beskrivningar att jag lite tappade intresset. Det finns ändå en gräns i hur länge det är intressant att få läsa om en bikaraktärs barndom till exempel, eller hur många gånger det känns spännande att Harriet och Hely ger sig ut på spaningar utan att hitta något nytt.

Det som räddar boken är dock Tartts förmåga att måla och beskriva personer på sådant sätt att det känns som att de skulle kunna sitta bredvid en och berätta bokens händelser själva. Boken växlar mellan olika personer som berättarröst och bland annat Harriet, Harriets mormor och en man vid namn Danny Rattcliff återkommer ofta och även om alla de tre hamnade i situationer väldigt långt ifrån mitt liv var deras känslor och tankar så väl skrivna att jag hamnade där i handlingens centrum tillsammans med dem. På slutet blev det så pass obehagligt men ändå fängslande att jag vände blad med en liten klump i magen. Tarrt har ett speciellt sätt att skriva och det gör sig verkligen bäst när hon beskriver känslor eller tankegångar hos sina karaktärer, då är man där, tillsammans med dem.

”Den lille vännen” är inte en så omtumlande och stark bok som jag minns ”Den hemliga historien” men inte heller en dålig bok på något sätt. Den är bitvis rätt seg och långtråkig men slutet är gripande och jag är glad att ha läst den. Jag tror också att om jag läst boken mer kontinuerligt och sammanhängande hade uppfattat den som mer sammansatt och inte lika seg. Men summa summarum, en absolut läsvärd bok med starka karaktärsbeskrivningar!

// Johanna!

Text och litteratur

Bokrecension: Ronja Rövardotter

foreversixtyoneLämna en kommentar
Bildresultat för ronja rövardotter bok
  • Titel: Ronja Rövardotter
  • Författare: Astrid Lindgren
  • Publicerad: 1981
  • Genre: Barnböcker, klassiker, fantasy

Få svenska barnböcker är lika älskade som Ronja Rövardotter och med god anledning. Jag är mycket välbekant med historien om Ronja sen barndomen men det var ändå intressant att gå tillbaka till berättelsen som ”vuxen”.

Det som verkligen imponerar mig med Ronja Rövardotter är handlingen. Historien är klassisk, med tydlig inspiration från Romeo och Julia, men den har även många trådar som rör sig under berättelsen. Snarare än en rak linje uppåt till romanens klimax, likt många andra barnböcker, så möter Ronja upprepande prövningar under bokens gång vilket bygger hennes karaktär och budskapen i boken. Trots att jag visste precis vad som skulle hända så var det väldigt spännande läsning. Måste också säga att jag är imponerad över hur bra filmatiseringar fångar bokens känsla och essens.

Budskapen känns väldigt relevanta än idag. Ronja upptäcker att hennes trygga hem bygger på en lögn och en ideologi som hon själv inte står bakom. Hon ifrågasätter den institution hon befinner sig i och möter då allvarliga konsekvenser. Även om Ronja Rövardotter har ett lyckligt slut så är det egentligen en mörk historia men jag tror verkligen det är något många barn och unga kan relatera till på det ena eller andra planet.

Bildresultat för ronja rövardotter 1984

Den stora överraskningen som kom av att läsa den här boken som äldre var Mattis. Det går verkligen att förstå Ronjas kärlek till honom, men fy vilken destruktiv man. Han behandlar verkligen alla i sin närhet (med undantag för Ronja) som skit, är egocentrisk och förväntar sig få allt han vill serverat till honom. Detta gör honom visserligen till en ganska intressant karaktär, men kanske inte riktigt den mysiga pappan jag minns från barndomen. Jens Liljestrand skrev också en intressant text om Mattis och Lovis relation för några år sedan som går att läsa här. Rekommenderas!

Överlag var detta en otroligt mysig och fin läsupplevelse. Även om Ronja Rövardotter inte är den Astrid Lindgren historien som ligger närmast mitt hjärta så anser jag personligen att det är hennes starkaste. Uppmanar er alla att läsa Astrid Lindgren lite då och då oavsett ålder, det är bra för hjärtat tror jag.

/ Ebba

Text och litteratur

Bokrecension: The Exiled Queen

foreversixtyoneLämna en kommentar
Bildresultat för the exiled queen
  • Titel: The Exiled Queen
  • Serie: The Seven Realms series – del 2
  • Författare: Cinda Williams Chima
  • Publicerad: 2010
  • Sidor: 592
  • Genre: Fantasy

Den här boken är väl inte speciellt tantigt men jag tänker att om en är tant så läser en lite vad som. Detta är andra boken i en serie men jag kommer hålla recensionen helt spoilerfri och prata om varför jag tyckte så mycket om denna och den första boken i serien.

Så The Exiled Queen är fortsättningen på The Demon King där vi får följa två helt olika huvudkaraktärer i en politiskt spänd fantasyvärld. Vår ena karaktär är kronprinsessan Raisa som gärna skulle flörta med hennes firare på hovet men som istället slits mellan politiska konflikter och stort ansvar över rikets framtid. Den andra karaktären, Han Alister, är en före detta kriminell gängledare som gör sitt bästa för att lämna sitt förflutna bakom sig men stöter på många människor med olika politiska motiv som försöker övervinna honom på sin sida. Vi får följa hur Raisa och Hans vägar möts samtidigt som stämningen mellan de sju rikena försämras och konflikten mellan klanerna, hovet och magikerna trappas upp.

Jag tyckte väldigt mycket om den första boken i serien men mycket av den gick åt till att introducera världen och alla karaktärerna. I den andra boken har vi betydligt mer action och jag var fast från första sidan. Det är inte lätt för en författare att verkligen fånga läsaren och konstant få denne att vilja fortsätta läsa men så kände jag verkligen med den här boken. Jag flög igenom sidorna och när jag inte läste så var det svårt att sluta tänka på boken. Cinda Williams Chima blandar spänning, romantik och humor men en ovanligt komplex värld för att vara en fantasybok för ungdomar. Världen har en rik historia samtidigt som politiken, konflikterna och de sociala förhållanden får ta minst lika stor plats och mycket av de problemen som tas upp i den här fantasyvärlden återfinns i vår egen samtid.

Trots den spännande handlingen måste ändå karaktärerna vara min favoritaspekt av denna bok. Jag var inte jätteförtjust i Han i den första boken men under denna fick han verkligen växa. Han blev betydligt mer sympatisk samtidigt som han behöll den vilda impulsiviteten som gör honom till en unik, intressant karaktär. Raisa är en av de bästa kvinnliga karaktärerna jag har läst om i fantasy någonsin. Hon är modig, envis och rättvis samtidigt som hon också gör ganska många smått själviska prioriteringar som känns väldigt realistiska med tanke på att hon bara är 16 år. Jag älskar också hur Raisa tillåts vara sexuellt nyfiken och experimentera lite med sina känslor inför olika personer vilket jag själv och säkert många andra unga kan relatera till. Det är väldigt ovanligt att möta en ung kvinnlig karaktär i litteraturen som utforskar sina känslor lite och inte bara handlöst faller för den första mannen hon ser och det är något väldigt positivt med denna bokserien enligt min mening.

Överlag är jag helt såld på den här boken och jag kan knappt bärga mig tills jag får lägga vantarna på del 3 i serien. Om du gillar actionpackad fantasy med lite inslag av romans så kommer du att älska den här serien oavsett ålder och personligen så håller den snabbt på att bli en ny favorit.

Text och litteratur

Bokrecension: Århundradets kärlekssaga

foreversixtyoneLämna en kommentar
Bildresultat för århundradets kärlekssaga
  • Titel: Århundradets kärlekssaga
  • Författare: Märta Tikkanen
  • Publicerad: 1978
  • Sidor: 186
  • Genre: Poesi

Det finns klassiker och så finns det klassiker. I Århundradets kärlekssaga skildrar Märta Tikkanen sin relation med sin man och konstnären Henrik Tikkanen genom sammanhängande dikter. Det är ett otroligt destruktivt förhållande där hans förödande alkoholism sätter djupa spår i familjen och hans satsning på karriären hela tiden stoppar henne från att själv förverkliga sina drömmar och ambitioner.Trots allt så finns där en evig kärlek i mellan paret eller kanske har kärleken övergått till något annat?

Jag avgudade den här boken. Jag har aldrig bekantat mig med Märta Tikkanen förut och visste knappt vem hon var men jag blev så tagen av hennes språk och formuleringar. Den här boken är väldigt jobbig läsning eftersom hon skildrar en fruktansvärd situation. Det är en rå och känsloladdad samling som lyckas vara djupt personligt samtidigt som den säger så mycket om maktförhållanden mellan kvinnor och män i allmänhet. En av mina favoritrader lyder:

Behåll dina rosor

duka av bordet

istället

Poesisamlingen innehåller så mycket på en gång och jag tror verkligen att alla kvinnor kan relatera till denna på det ena eller andra viset. Genom att tala om sin egen relation så delar hon inte bara en personlig historia men även en historia om kvinnors position i heterosexuella förhållanden och i samhället överlag. Trots de tunga ämnena är samlingen väldigt lättillgänglig och jag tror det här en perfekt bok om du är en person som varit nyfiken på poesi men inte riktigt vet var du ska börja.

Det här är en bok som jag önskar att alla läste för den är så viktig och också helt fantastisk. Läser jag svenska som mitt andra undervisningsämnet ska jag tvinga min gymnasieklass att läsa denna. Tills dess kommer jag prata om den med så många jag kan och jag hoppas själv att läsa mycket av Märta Tikkanen i framtiden.

Text och litteratur

Bokrecension: Frankissstein

foreversixtyoneLämna en kommentar
Frankissstein

”Humankind cannot bear very much reality. That is why we invent stories, I said. And what if we are the story we invent? he said.”

  • Titel: Frankissstein
  • Författare: Jeanette Winterson
  • Utgivningsår: 2019
  • Sidor: 344

Jeanette Winterson har varit min favoritförfattare sedan jag var 15 år så självfallet såg jag mycket framemot att läsa hennes senaste roman. Tyvärr måste jag erkänna att jag blev mycket besviken.

Det är väldigt svårt att beskriva denna bok men jag ska ge det ett försök. I Frankissstein får vi följa två berättelser parallellt. Vi följer en fiktiv ombeskrivning av Mary Shelleys liv från den stunden då hon först får idéen till att skriva Frankenstein och framåt. Samtidigt läser vi en omtolkning av Frankenstein berättelsen som utgår från doktorn Ry som levererar kroppsdelar till hens kärlek Victor Stein, känd AI-professor som tror sig kunna återuppliva de döda. Samtidigt får vi även följa Ron Lord, en parodi på Lord Byron, som massproducerar sexrobotar och allt utspelar sig i en post-Brexit verklighet väldigt nära vår egen. Jag vet inte om den sammanfattningen gjorde er något klokare men ja, det är kärlek, det är sex, det är en huvudkaraktär som är trans, det är AI, det är sexrobotar, det är existensiella diskussioner, det är feminism.

Jag gillar verkligen böcker som är lite ”too much” så den här borde egentligen tala rakt till mitt hjärta för på många sätt är den helt bisarr och många gånger studdar den på satir. Innan jag kommer till kritiken vill jag säga att jag verkligen älskade att läsa kapitlen där vi får följa Mary Shelleys liv. De var vackert skrivna i klassisk Winterson-stil och jag tyckte verkligen att Shelley byggdes upp som en otroligt sympatisk och intressant karaktär. Hade boken enbart bestått av det så skulle den troligen seglat upp som en av årets bästa läsuppelvelser. Tyvärr så gjorde den inte det.

Problemet med den här boken är inte att den är konstig, Winterson har skrivit många böcker som är mycket konstigare men mycket, mycket bättre. Mitt problem är att det känns som den här boken försöker att vara så mycket på en gång och den försöker verkligen allt för att vara ”nutida”. Det kändes nästan som om författaren använt sig av de mest Googlade orden 2018-2019 för att sen slänga ihop en roman. Kanske var det tanken och det kunde säkert blivit en intressant roman, men det passar inte Wintersons sätt att skriva. Diskussionen kring AI, sexrobotor och annat var intressant, men det kändes inte lika revolutionerande och otroligt som de beskrevs som i boken. På många sätt lever vi redan i verkligenheten som beskrivs i denna boken men det kändes som om Winterson använde många av dessa aspekter, just för att den skulle vara sådär ”wow 2019 wow framtiden wow teknik”. Jag köpte det inte riktigt och jag gillade inte hellre referenserna till nutida politiska händelser, det kändes lite töntigt på ett negativt sätt.

Boken är väldigt rolig stundtals vilket jag uppskattade och även om den var lite töntig ibland så var majoriteten av läsningen ändå njutbar. Jag hade dock enormt stort problem med hur transkaraktärern Ry’s upplevelser beskrevs. Kanske finns det många transpersoner som kan relatera till Ry, men jag tycker att hen beskrevs på ett otroligt stereotypiskt och förenklande sätt som inte kändes äkta, i alla fall om jag baserar min bedömning på de i min närhet som identifierar sig själva som trans och ickebinära. Victor Stein har också en problematisk fetichism för Ry’s transidentitet och kropp vilket kunde vara en superintressant grund för en relation men detta problematiserades inte riktigt tillräckligt enligt mig. Det här är en beskrivning av en transperson som jag hade förväntat mig av en bok för 10-15 år sedan, men inte nu i 2019. Vilket gör mig väldigt chockad, för Winterson har beskrivit HBTQ+ personer i hennes verk under hela hennes författarskap och jag har aldrig känt att de haft samma ton som denna.

Överlag så älskade jag cirka 40% av boken, tyckte ungefär 40% var sådär och ansåg att runt 20% var riktigt dålig. Så mitt omdöme landar någonstans i mitten och jag måste säga att jag tyvärr är riktigt besviken på den här boken. Skulle istället rekommendera någon av hennes fantastiska tidigare romaner såsom exempelvis Fyrväktaren, Tyngd, Passionen och Skrivet på kroppen.

/ Ebba

Text och litteratur

Spännande boksläpp i höst

foreversixtyoneLämna en kommentar

Hej allihopa, Ebba här! På senaste tiden har jag verkligen kommit in i ett bra läsflow, jag har inte läst så här mycket sen gymnasiet då jag var helt galen i litteratur och läste nästan allt jag kom över. Därför ser jag nu mycket framemot hösten då många nya titlar släpps. En del kommer ut på svenska som jag läst tidigare på engelska, några är fortsättningar på serier jag läser och andra är sådana jag bara tycker låter intressanta. Det finns säkert en hel del jag har missat men här är ett par stycken jag kommer hålla utkik efter!

Augusti

Den obeboeliga planeten

Jag lyssnade på denna boken tidigare i år på engelska och tycker verkligen att detta är en bok alla bör läsa. Den handlar, som titeln antyder, om klimatförändringarna och vilka konsekvenser de kommer att ha på våra samhällssystem, kultur och vardagsliv. Till skillnad från många andra texter om klimatet så är denna bok inte särskilt hoppfull, utan fokuserar verkligen på det värsta som kan hända. Fruktansvärd men nödvändig läsning och är så glad att den kommer på svenska så att fler kan läsa den.

Jag vill sätta världen i rörelse : En biografi över Selma Lagerlöf

Som jag skrivit tidigare på den här lilla bloggen så är jag otroligt fascinerad av Selma Lagerlöf som person. I höst kommer en ny biografi över hennes liv och får den bra recensioner ska jag definitivt plocka upp den.

Bildresultat för så jävla trött gemma hartley

Detta är en bok som handlar om det känslomässiga arbetet som kvinnor gör åt män. Jag har en väninna som rekommenderade denna och jag hörde även att den diskuterades i podcasten ”Mellan raderna”. Den låter väldigt intressant och viktig, så jag ser framemot att läsa den.

Bildresultat för svenska hjältinnor

Hade ingen aning om att denna skulle komma ut förrän jag scrollade runt på höstens boksläpp på Adlibris! Detta är en svensk version av Godnatt sagor för rebelltjejer som innehåller små korta texter om häftiga kvinnor i historien och nutiden. Jag är så spänd på att se hur denna svenska version kommer bli och att lära mig mer om några coola kvinnor.

September

Ett amerikanskt äktenskap

Jag läste denna boken i juni. Det var väl ingen favorit men tyckte ändå om den och det är roligt att den nu utkommer på svenska. Boken handlar om ett nygift afroamerikanskt par som har alla möjligheter till ett gott liv tillsammans tills mannen blir oskyldigt anklagat för ett brott han inte gjorde och hamnar i fängelse. Som sagt, inte min personliga favorit men helt klart läsvärd och tror många skulle gilla den.

Bildresultat för the testaments atwood

Detta är vad i princip alla kulturintresserade 22-åriga tjejer kommer att läsa i höst och jag tillhör den gruppen. Jag gillar verkligen The Handmaid’s Tale men är lite småskeptisk över denna bok eftersom 1) jag tycker slutet i första boken är en av anledningarna till att den är så bra och 2) andra och tredje säsongen av tv-serien har varit ganska svaga enligt min mening. Så är osäker på denna men är oavsett nyfiken på att läsa den och diskutera den med andra eftersom den troligen blir en storsäljare direkt.

Gör skillnad! : Från klimatångest till handlingskraft

Denna bok kommer från skaparna till ”Klimatklubben” som är en plattform på Facebook och Instagram där olika människor samlas för att inspirera varandra till klimatengagemang. Jag lär mig jättemycket av deras kanaler och detta är en samling av massa olika tips på hur en kan minska sin egen klimatpåverkan samt påverka politiker, företag och andra makthavare. Spännande!

44439342. sy475

Jessie Burton är författaren till Miniatyrmakaren (som jag älskar) och Musan (som jag inte älskar). Nu släpps hennes tredje roman och jag är nyfiken på vad jag tycker om den då hon är en väldigt unik och intressant författare. Denna roman utspelar sig på 80-talet och verkar vara något slags Hollywood mysterium blandat med familjehemligheter. Det låter intressant så jag kommer definitivt att plocka upp den också lite på grund av det riktigt häftiga omslaget.

Oktober

44034303. sy475

Okej det här är verkligen en ungdomsbok som kanske inte riktigt passar på en tantblogg men tycker ändå att det ingår i tantlivet att läsa exakt vad en vill. Detta är fortsättningen till Gå vidare som är en sån där riktigt ”hoppar runt i soffan och skrika” fantasy med en urgullig HBTQ+ romans i fokus. Jag ser otroligt mycket framemot att skrika lika mycket till denna.

43522576

Stephen Chbosky är författaren till The perks of being a wallflower som verkligen är en bok nästan alla i min generation har läst. Nu kommer han med en ny, riktigt tjock skräckroman och jag vet inte om jag kommer att läsa den för skräck/mysterie/deckare och allt liknande är verkligen inte mina genres. Men kanske bör jag ge den en chans när det ändå är Stephen Chbosky.

November

42730332. sx318

Sist men inte minst har vi en ny roman från Erin Morgenstern som skrev den otroliga Nattens cirkus. Den här boken handlar om en ung man som hittar en mystisk bok som berättar en historia från hans egen barndom vilket leder honom in på ett stort mysterium. Förstår ärligt talat inte riktigt handlingen men om den är någorlunda lik Nattens cirkus så vet jag att jag kommer att älska den.

Det var allt! Som sagt, jag har troligen missat en hel del men hoppas ni blev lite inspirerade i alla fall och ser framemot en mysig höst full med nya böcker.

Vilka böcker ser ni mest framemot i höst?

Kram!

/ Ebba

Text och litteratur

Bokrecension: Sommarboken

foreversixtyoneLämna en kommentar
Bildresultat för sommarboken tove jansson

”Allting finns om man söker och har tid, det vill säga råd att söka och under sökandet är man fri och hittar saker som man inte alls hade tänkt sig”

  • Titel: Sommarboken
  • Författare: Tove Jansson
  • Utgivningsår: 1972
  • Sidor: 192

Sommarboken är en riktig klassiker och med god anledning. Denna roman följer den lilla flickan Sophia, hennes pappa och hennes farmor som bor på en ö någonstans i Finska viken. Vi får följa deras vardagsliv under en sommar med särskilt fokus på den unika relationen mellan ett litet barn och en gammal kvinna.

Tove Jansson är mästare på att fånga de små, underliggande känslorna som ligger och gnager inom människan. Sommarboken har ingen tydlig handling utan skildrar snarare skilda händelser från flickan och farmoderns liv tillsammans. Det var en otroligt mysig läsupplevelse och jag fnissade för mig själv många gånger åt flera av de komiska passagerna. Samtidigt så finns det många allvarligare teman i boken och jag tror verkligen att detta är en bok som fungerar bra att läsa i alla åldrar och gärna tillsammans med någon i en annan ålder.

Boken innehåller en fantastisk skildring av barndomen i kontrast till ålderdomen. Hur mycket livet skiljer sig i olika åldrar men samtidigt hur vi i äldre dagar blir allt mer lika barn igen. Det är en lågmäld skildring av livet men som i sin knappnålstysta beskrivningar av tillvaron lyckas beskriva det största och kanske allra viktigaste. Jag var också förtjust i de många naturbeskrivningarna och hur stor betydelse naturen har för människorna på den lilla ön.

Jag tyckte mycket om denna boken, dock upplevde jag att jag själv inte riktigt blev lika känslomässigt påverkan som jag blivit av att läsa flera av Tove Janssons andra texter. Temat kring ålderdomen och relationen mellan Sophia och farmodern var väldigt fin läsning men jag blev ofta trött på Sophia som karaktär. Detta var säkert meningen eftersom hon troligen ska föreställa ett barn i någon form av trotsålder men det blev tjatigt ibland och enligt mig så var det flera kapitel som inte tillförde så mycket till boken överlag.

Sommarboken är inte det bästa jag har läst av Tove Jansson men den är riktigt mysig att läsa. Så har du en regnig sommardag ledig så tror jag få böcker passar bättre att krypa ner under filten tillsammans med.

/ Ebba

Film och Tv · Mat och dryck · Tantlivet · Text och litteratur

Manglade lakan och småkakor

foreversixtyoneLämna en kommentar

Hej allihopa, Ebba här! Den senaste veckan har bestått av mycket tantiga aktiviteter och jag har överlag mått väldigt bra av det så jag tänkte berätta lite om vad jag haft för mig, kanske inspirera någon lite vem vet? Vad är en blogg bra för om en inte får skriva av sig lite om smått meningslösa saker?

Jag har bott på landet nästan hela veckan. Min familj har en liten stuga utanför Skänninge på Östgöta slätten där jag bott när jag nu sommarjobbar i hemtjänsten. Att jobba i äldrevården är ibland ganska ansträngande men jag tycker mycket om det. Jag tycker äldre människor är väldigt spännande då jag själv inte har så många äldre i min närhet jag kan prata med till vardags. Särskilt intressanta är de som är födda på 20- och 30-talet som är födda i ett helt annat Sverige, före välfärdssamhället. De tycks ha en respekt för resurser och arbete som jag verkligen imponeras över och avundas.

En av många vackra solnedgångar på Östgöta slätten

På jobbet den här veckan har jag också lärt mig att mangla lakan! En aktivitet som jag tycker ger mig ofantligt många tantpoäng. Det är inte lätt kan jag säga, det tog mig ungefär 20 minuter att vika mitt första lakan tillräckligt bra för att det skulle kunna gå in ordentligt i mangeln. Själv förstår jag inte riktigt ”hypen” med manglade lakan men misstänker att det är större skillnad med lakan som är i riktig bomull och inte bomull plus konstiga plastmaterial som nästan allt som tillverkas nu är. Eller jag vet inte, så kanske det inte alls är men det är lite trevligt men kanske inte något jag själv skulle hålla på med till vardags.

På kvällarna har jag ägnat mig åt diverse trevliga och lugna aktiviteter. Som den millenial jag är måste jag ändå ha återhämtning efter jobbet. Det har blivit en del yoga, kulturkonsumtion och matlagning men allt känns verkligen lugnare på landet även om skördetiden gjorde att det sprang människor utanför min lilla stuga stup i kvarten. En kväll lagade jag vegansk raggmunk med recept från bloggen Jävligt Gott som blev så goda. Husmanskost är inte något jag älskar i vanliga fall men ibland kan jag bli sugen på specifika rätter och just den här veckan var det raggmunk. Åt dem tillsammans med rårörda lingon och Eldorados veganska bacon. En riktig hit.

Hembakade scones och Amanda Svensson bidrar verkligen till den perfekta eftermiddagen

Jag har även bakat vilket i princip aldrig händer. Till skillnad från Johanna, som verkligen har bullmormor-estetiken i blodet så är jag inte den typen av person. Jag är bara inte så mysig och gullig liksom, men ibland gör jag mysiga saker som exempel att baka småkakor. Efter att skrivit vårt introduktionsinlägg där vi skrev om våra favoritsmåkakor blev jag enormt sugen på, just min favoritkaka som är chokladbröd så jag testade ett recept från Vegansk matlåda. Det blev sådär. Eller konsistensen blev jättegod och det är alltid en fördel att baka småkakor för det blir så många av dem som räcker långt fram över (eller till supermånga på en gång). Men bananen (som jag antar användes som ersättning för ägget) tog över lite i smaken så det blev mer choklad- och banankakor. Vilket fortfarande är gott så ingen större skada skedd men ska på jakt efter något annat vegansk alternativ som smakar lite mer likt originalet.

All min matlagning gjorde också att jag drunknande i disk som avverkades bäst ihop med en bra podd eller radioprogram. En favorit från veckan var Bildningspoddens avsnitt om Selma Lagerlöf från 2016. Jag är så fascinerad av Selma Lagerlöf som person. Hon lyckades vara en folklig och kritiskt hyllad författarinna samtidigt som hon stod upp för kvinnors rättigheter och belyste ekonomiska orättvisor. Vilken kvinna! Jag har tidigare läst Kejsaren av Portugallien (var dock 14 år så förstod inte så mycket) och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige tidigare i år. Ingen av dem fästade sig riktigt hos mig men jag känner på mig att det måste finnas någon Selma roman där ute som passar lilla mig. Fick nyligen alla hennes samlade verk av min morfar så kanske blir det någon ny roman av henne inom den närmare framtiden.

Bildresultat för casablanca film
Casablanca (1942)

På tal om böcker så läste jag mycket i veckan och avslutade Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson som jag skrev en recension av här på bloggen om ni missat det. Jag tycker det hör sommaren till att läsa lite tjockare, mäktigare böcker än vad en brukar, sådana där som verkligen fångar in läsaren. Film har det även blivit av och jag såg om Casablanca som är en av mina absoluta favoritfilmer. Ah! Den är så bra, det smärtar i hjärtat bara jag tänker på den. Många filmklassiker upplever jag idag som mer klassiska på grund av att de var stilbildande och chockerande snarare än bra på riktigt. Men Casablanca är fortfarande en fruktansvärt bra film och jag plockade upp många nya saker nu när jag valde att se om den.

Helgen har jag spenderat i Linköping tillsammans med min familj. Gick på en lång skogspromenad igår och bara andades lite, det behövs ibland. Jag testade även ett nytt recept på vegansk moussaka igår från kokboken Portionen under tian av Hanna Olvenmark som blev riktigt gott. Jag älskar hennes recept från den boken och från bloggen. Slappat och sovit ut ordentligt, det är verkligen skönt när en börjar jobba 7.15 varje morgon. Jag brukar visserligen gå upp supertidigt så det är inte något problem men det är en annan sak att börja med riktigt arbete så tidigt på morgonen än att slöa sig under en till två timmar som jag brukar göra när jag studerar. Idag fick jag också träffa en väninna över en kopp te och snacka av mig lite. Det var fint och mycket trevligt.

Ett av mina favoritcitat från Ett system så magnifikt att det bländar

Hoppas ni haft en fin vecka, nu är jag tillbaka på landet och väntar på att min tacogratäng ska bli färdig i ugnen. Ha det bra så hörs vi snart igen!

/ Ebba

Text och litteratur

Bokrecension: Ett system så magnifikt att det bländar

foreversixtyoneLämna en kommentar
Bildresultat för ett system så magnifikt att det bländar

”Allting går under, men allt är ett under”

  • Titel: Ett system så magnifikt att det bländar
  • Författare: Amanda Svensson
  • Utgivningsår: 2019
  • Förlag: Nordstedts
  • Sidor: 549

Jag blev intresserad av att läsa Amanda Svenssons verk efter att ha sett en intervju med henne av Jessika Gedin på Babel. Jag tyckte hon verkade vara en otroligt fascinerande och intelligent människa och efter att ha läst hennes debutroman Hey Dolly var jag övertygad om att hon var en författare för mig. Ett system så magnifikt att det bländar är hennes fjärde roman och en riktig roman i all dess bemärkelse.

I bokens centrum står trillingarna Sebastian, Matilda och Clara som efter en dramatisk händelse glidit långt ifrån varandra och bosatt sig på olika platser på jorden. Vi får följa den sorgefyllda Sebastian som är hjärnforskare på ett mycket märkligt institut där han har ansvar för en apa med perfekt moralisk kompass och en kvinna som endast kan se två tvådimensionellt. Den bipolära Matilda bor i Berlin men är nu i Västerbotten med sin pojkvän och hans dotter Siri och plågas dagligen av sin synestesi. Ångestfyllda och osäkra Clara reser till Påskön för att skriva ett reportage om jordens undergång. På det får vi insekter, mörka familjehemligheter, en försvunnen pappa, en flyktbenägen hamster och Daktota Fanning.

Den här boken är helt galen på gränsen till vansinnig men samtidigt är den otroligt fantastisk. Jag fastnade direkt för trillingarna, särskilt Clara vars klimatångest är något jag verkligen kan relaterar till. Deras relation till varandra är skildrad på ett intressant och komplext vis och under bokens gång får läsaren mer och mer förståelse för hur de hamnade i sina respektive situationer. Jag var även mycket förtjust i alla mindre karaktärer, framförallt den före detta barnstjärnan Effie som möter Clara på Påskön. Många karaktärer var i ärlighetens namn ganska irriterande men Amanda Svensson skildrade dem på ett sätt som gjorde att jag ändå kände sympati för dem. Det kändes lite sorgligt att säga farväl till alla när boken väl var slut.

Amanda Svensson har blivit mest känd för sitt alternativa språk och det är verkligen inte likt någonting annat jag tidigare har läst. Hon blandar nästintill poetiskt språk laddat med allvar och filosofiska reflektioner tillsammans med vardagsrealism och mycket bisarra passager som får läsaren att skratta högt. Hennes sätt att skriva framkallar så mycket olika känslor och trots att handlingen är väldigt komplex så gjorde det fria, lekande språket att jag flög genom sidorna. Hon refererar till vetenskap, konst, populärkultur och allt där i mellan och ibland kräver texten att en kollar upp vissa termer men det är rätt kul att gör att en lär sig lite nytt på köpet.

Att läsa den här boken är verkligen som att sätta sig på en berg- och dal bana. Alla små detaljer får betydelse i det enorma system som titeln syftar på och det är otroligt rolig läsning när alla trådar vävs ihop i det mest bisarra men samtidigt intelligenta sätt. Jag uppskattade hur boken fokuserar på de små, relativt obetydliga systemen men även de stora komplicerade samhällsinstitutionerna och ekosystemen. Jag kan knappt föreställa mig hur länge författarens research måste ha tagit inför den här boken men det är oavsett, mycket imponerande och jag tror det är nästintill omöjligt att inte bli imponerad av detta verk oberoende av vad en i övrigt känner inför det.

Jag kan egentligen bara erkänna att jag är helt tagen av denna roman och jag ser så mycket framemot att läsa mer av Amanda Svensson och följa hennes författarskap i framtida. Jag är inte nödvändigtvis säker på att detta är en bok för alla då den är så pass konstig som den faktiskt är. Dock, om handlingen låter intressant och du är nyfiken på en riktigt alternativ och explosiv användning av det svenska språket så kan rekommenderar jag den här boken varmt. Det är överlägset den bästa boken jag läst hittills i år och det känns nästan lite sorgligt att behöva lämna tillbaka den på biblioteket.

/ Ebba