Scen och konst

Der Ferne Klang på Kungliga Operan

Bildresultat för der ferne klang kungliga operan

För sådär två tre veckor sedan besökte jag Kungliga Operan i Stockholm tillsammans med min gode vän Elliot. På programmet stod inget mindre än ”Der Ferne Klang” som har fått otroligt bra kritik (eller ja, i Dagens Nyheter vilket är det enda jag läser för att få en bild av kulturdebatten haha). Liksom ofta när jag besöker operan hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig eftersom min faktiska kunskap om opera är i princip oexisterande. Dock älskade jag den och blev otroligt imponerad av uppsättningen.

Der Ferne Klang är en mer ”modern” opera från början av 1900-talet som till en början följer det unga paret Grete och Fritz som splittras när Fritz bestämmer sig för att söka efter inspiration till sin musik i ”fjärran”. Han lämnar alltså henne hos sin problematiska familjesituation (absolut världens sämsta pojkvän) men hennes pappa är alkoholist och spelar bort hennes hand i äktenskap på krogen. Detta leder till att Grete förskjuts av samhället hon lever i och dras in i prostitution vilket är där berättelsen får sin riktiga början.

Bildresultat för der ferne klang kungliga operan

Jag har nog aldrig sett någonting på scen som är mer dramatiskt och spännande än Der Ferne Klang. Det är dekadens på högsta nivå där ögat aldrig får vila för det är hela tiden något nytt som händer på scen. Musikaliskt var det inte min favoritopera någonsin men handlingen fångade mig verkligen. I början var jag lite tveksam för operan är inte speciellt melodiös och jag var osäker på var både handlingen och musiken skulle ta mig. Men efter akt 1 var färdig så var jag helt fast och jag satt som bänkad under hela akt 2 och 3. Det var också en fantastisk uppsättningen och jag blev särskilt imponerad av sopranen som spelade Grete, jag tyckte hon gjorde ett otroligt bra jobb både som sångerska och skådespelerska.

Jag tror verkligen detta är en jättebra opera att börja med om du är nyfiken men känner dig lite nervös inför konstformen. Musiken är som sagt, lite mer ”flytande” än vad jag skulle säga att t.ex. Trollflöjten eller Carmen är som ändå har en del stycken som känns som riktiga ”låtar” (Nattens drottnings aria är ju en hit liksom). Dock är handlingen är väldigt tydlig och enkel att följa med i vilket gör att jag tror att den upplevs som mer lättillgänglig än många andra operor där det är lite mer diffust vad som faktiskt händer.

Rekommenderas varmt!

Mat och dryck · Scen och konst · Tantlivet

En helg som kulturtant

Hallå där allihopa! Ebba här. När Johanna gav er sin bullmormor-helg tänkte jag det var väl motiverat för mig att ge min kulturtantshelg. Helgen började nästan redan på torsdagen. Efter en lunchbuffé tillsammans med en väninna på vegetariska/veganska restaurangen Légume i Uppsala så bar det av mot Stockholm för att möta upp min pappa.

Bildresultat för cher friends arena

Vi gick och såg Cher’s Here I go again tour vilket verkligen var en upplevelse utan like. Jag hade förväntat mig att konserten skulle vara kul men det var verkligen bra på riktigt. Trots att hon är 73 år så har hon en enorm röst och en fantastisk scennärvaro med minst lika många klädbyten som låtar. Konserten bestod av hennes ”greatest hits” plus några av hennes Abba – tolkningar och det var så roligt att se och lyssna på. Ett stort bonus också för hennes extremt långa mellansnack om att bli äldre som kvinna och äga det. Man kan tycka vad man vill om Cher’s musik men jag tycker verkligen det är fantastiskt att det finns en så pass känd (riktigt gammal) kvinna som bara ÄGER sin egen kropp, sexualitet och personliga uttryck. Hon är fruktansvärt cool och en riktig ikon enligt mig.

Fredagen spenderades med lite (med tyngd på väldigt lite) plugg, lunch med en väninna till min mamma och sen fika med en vän till mig. Mycket trevligt. På kvällen gick jag tillsammans med en väninna och några bekanta till henne på jazzkonsert på en av nationerna här i Uppsala. Det kryllade av folk så vi fick sitta med korslagda ben på golvet men det är väl egentligen det perfekta sättet att spendera en fredagskväll. Jag lyssnar i princip aldrig på jazz men det var riktigt, riktigt bra och bandet (som jag tyvärr glömt bandet på för jag är ingen riktig kulturkrönikör) skapade en riktigt fin stämning där inne. Strosade hem lycklig över kullerstensgatorna i Uppsala.

Bildresultat för så som i himmelen musikal

På lördagen senare så stack jag till Stockholm ännu en gång! Detta tillhör inte vanligheterna men mamma erbjöd mig en weekend i och med att min lillasyster (som hade fått andra planer inbokade) inte kunde och det säger man ju knappast nej till! Efter en lunch på det mycket tantiga caféet Vetekatten så gick vi och såg musikalen Så som i himmelen på Oscarsteatern som vi hade lyckats få biljetter till bara några dagar tidigare. Herregud! Jag tror både jag och min mamma satt och grät i princip konstant i två timmar och 45 minuter. Det var väldigt längesedan jag såg filmen så jag hade glömt det mesta av handlingen men den levererades på ett så starkt och berörande sätt. Ensemblen var helt otrolig och jag spenderade cirka 3 timmar efter föreställningen med att sjunga olika stämmor till Gabriellas sång vilket är ett mycket gott tecken på hur mycket jag tyckte om föreställningen. Faktiskt bland det bästa jag sett på scen någonsin och absolut en av årets kulturella höjdpunkter! Rekommenderar alla att se den om ni har möjlighet.

Söndagen var jag väldigt trött efter alla kulturäventyr. Det blev en seg hotellfrukost vilket kändes otroligt lyxigt innan jag bar mig av tillbaka mot Uppsala. Åt brunch tillsammans med en väninna jag inte träffat på många år, vilket var väldigt mysigt och efter det kollapsade jag ihop efter en av de bästa helgerna på länge.

Allt gott,

Ebba

Scen och konst

Pennskaftet på Uppsala Stadsteater

Bildresultat för pennskaftet uppsala stadsteater

För sisådär två veckor sedan besökte jag Uppsala Stadsteater för att se uppsättningen ”Pennskaftet” baserad på Elin Wägners roman från 1910. Pjäsen fokuserar på huvudkaraktären Barbro, som går under smeknamnet Pennskaftet, som är en av de allra första kvinnliga journalisterna i Sverige vilket försätter henne i en utsatt men samtidigt privilegierad position som kvinna. Hon är även mycket engagerad rörelsen för kvinnlig rösträtt och historien följer henne och hur hon slits mellan sin nyfunna kärlek och den feministiska kampen.

Jag tyckte verkligen jättemycket om den här pjäsen! Den är uppsatt på Uppsala Stadsteater för att fira 100 år av kvinnlig rösträtt och den festliga stämningen fanns verkligen med genom hela pjäsen även om det även fanns mycket motgångar och mörker. Just nu är jag inne i en period där jag är smått besatt över svensk historia runt sekelskiftet när de olika folkrörelserna var som mest betydelsefulla och den tekniska utvecklingen gick i rasande takt. Så det var spännande att se en pjäs från den tiden och jag tycker uppsättningen gjorde ett mycket bra jobb med att fånga 1900-tals känslan, samtidigt som det även fanns mycket moderna inslag som gjorde den relevant för en publik år 2019.

Bildresultat för pennskaftet uppsala stadsteater

Malin Persson och Peshang Rang är fantastiska i rollerna som Barbro och Dick, och överlag är det riktigt maffig uppsättningen där ögonen ständigt letar sig tvärsöver scenen när något nytt sker. Handlingen kändes väldigt relevant, även för nutidens feministiska diskurs och jag tyckte det var väldigt intressant hur den feministiska kampen ställdes i kontrast mot heterosexuella normer och förväntningar för det är verkligen en fråga som fortfarande är aktuell att diskutera. Jag blev också förvånad över hur rolig den var och jag skrattade högt flera gånger åt många av de mer komiska inslagen.

Bitvis kände jag att pjäsen skulle kunnat gått betydligt djupare i en del av de problem som presenterades och det var mycket som låg under ytan som jag gärna hade sett bubbla upp ännu större. Dock uppskattade jag verkligen klassperspektivet som Pennskaftet erbjöd. De kvinnor från den övre medelklassen som var engagerad i rösträttsrörelsen framställs ofta i ett änglalikt ljus i modern tid men genom att belysa andra kvinnors perspektiv öppnande pjäsen upp för en bredare diskussion. Pjäsen tog upp klassperspektivet men istället för en stor konfrontation så inbjöd det till ett alternativt synsätt som gav publiken egen möjlighet att problematisera situationen. Mycket väl gjort och något som jag verkligen tyckte förhöjde upplevelsen.

Bildresultat för pennskaftet uppsala stadsteater

Pennskaftet spelas på Uppsala Stadsteater fram till den 21 november och om du har tid och möjlighet så rekommenderar jag verkligen att gå och se den för det var en riktigt rolig men samtidigt tankeväckande upplevelse.

/ Ebba

Scen och konst

P2 i Parken

Hej alla tanter, Ebba här! Igår kväll var jag och en god väninna på P2 i Parken i Linköping som var en del av Linköpings stadsfest. På scen stod Norrköpings symfoniorkester tillsammans med operasångaren Rickard Söderberg. Som 22 åringar så var vi betydligt yngre än medelåldern på Borggården men det var en mycket trevlig kväll. Rickard Söderberg var stabil som alltid och det var en väldigt häftig upplevelse att höra en hel symfoniorkester mitt i stan.

Jag tror att sådana här event är jätteviktiga för att göra kulturen mer tillgänglig. Klassisk musik associeras ofta som ”finkultur” som inte kan njutas av de utan en viss klasstillhörighet eller kulturellt kapital. Men genom att ha sådana här gratis evenemang mitt i staden tror jag det kan öppna några människors ögon och kanske locka någon som inte nödvändigtvis har varit intresserad tidigare. Kvällen innehöll även en blandning av klassiska stycken av Mozart, till relativt välkända arior men även mer populärkulturella inslag. De spelade introt till Game of Thrones, temat till Star Wars, Somewhere over the rainbow och Stad i Ljus vilket också bidrog till att eventet kändes mer lättillgängligt.

Personligen skulle jag föredragit om evenemanget hölls i en riktig park snarare än på kullerstenarna på Borggården. Men överlag var det en riktigt fin kväll och ett roligt sätt att umgås med en väninna.

Efteråt hade vi picknick i parken och pratade om livet, fint! Självfallet bar vi båda basker och polotröja

/ Ebba