Hallå där allihopa! Ebba här. När Johanna gav er sin bullmormor-helg tänkte jag det var väl motiverat för mig att ge min kulturtantshelg. Helgen började nästan redan på torsdagen. Efter en lunchbuffé tillsammans med en väninna på vegetariska/veganska restaurangen Légume i Uppsala så bar det av mot Stockholm för att möta upp min pappa.
Vi gick och såg Cher’s Here I go again tour vilket verkligen var en upplevelse utan like. Jag hade förväntat mig att konserten skulle vara kul men det var verkligen bra på riktigt. Trots att hon är 73 år så har hon en enorm röst och en fantastisk scennärvaro med minst lika många klädbyten som låtar. Konserten bestod av hennes ”greatest hits” plus några av hennes Abba – tolkningar och det var så roligt att se och lyssna på. Ett stort bonus också för hennes extremt långa mellansnack om att bli äldre som kvinna och äga det. Man kan tycka vad man vill om Cher’s musik men jag tycker verkligen det är fantastiskt att det finns en så pass känd (riktigt gammal) kvinna som bara ÄGER sin egen kropp, sexualitet och personliga uttryck. Hon är fruktansvärt cool och en riktig ikon enligt mig.
Fredagen spenderades med lite (med tyngd på väldigt lite) plugg, lunch med en väninna till min mamma och sen fika med en vän till mig. Mycket trevligt. På kvällen gick jag tillsammans med en väninna och några bekanta till henne på jazzkonsert på en av nationerna här i Uppsala. Det kryllade av folk så vi fick sitta med korslagda ben på golvet men det är väl egentligen det perfekta sättet att spendera en fredagskväll. Jag lyssnar i princip aldrig på jazz men det var riktigt, riktigt bra och bandet (som jag tyvärr glömt bandet på för jag är ingen riktig kulturkrönikör) skapade en riktigt fin stämning där inne. Strosade hem lycklig över kullerstensgatorna i Uppsala.
På lördagen senare så stack jag till Stockholm ännu en gång! Detta tillhör inte vanligheterna men mamma erbjöd mig en weekend i och med att min lillasyster (som hade fått andra planer inbokade) inte kunde och det säger man ju knappast nej till! Efter en lunch på det mycket tantiga caféet Vetekatten så gick vi och såg musikalen Så som i himmelen på Oscarsteatern som vi hade lyckats få biljetter till bara några dagar tidigare. Herregud! Jag tror både jag och min mamma satt och grät i princip konstant i två timmar och 45 minuter. Det var väldigt längesedan jag såg filmen så jag hade glömt det mesta av handlingen men den levererades på ett så starkt och berörande sätt. Ensemblen var helt otrolig och jag spenderade cirka 3 timmar efter föreställningen med att sjunga olika stämmor till Gabriellas sång vilket är ett mycket gott tecken på hur mycket jag tyckte om föreställningen. Faktiskt bland det bästa jag sett på scen någonsin och absolut en av årets kulturella höjdpunkter! Rekommenderar alla att se den om ni har möjlighet.
Söndagen var jag väldigt trött efter alla kulturäventyr. Det blev en seg hotellfrukost vilket kändes otroligt lyxigt innan jag bar mig av tillbaka mot Uppsala. Åt brunch tillsammans med en väninna jag inte träffat på många år, vilket var väldigt mysigt och efter det kollapsade jag ihop efter en av de bästa helgerna på länge.
Ingen har riktigt frågat, men jag tänkte ändå ta tillfället i akt och redogöra för min helg lite, för den är den första på länge som verkligen gjort min inre bullmormor nöjd och lycklig. Häng med!
Helgen började i fredags kväll med att jag och min mamma tog en tripp till affären och inhandlade lite nödvändigheter. För mig var det första gången på 4 månader som jag strosade runt bland Östenssons alla varor och även om det mesta var sig likt fanns det lite nytt där också. Bland annat hade florsockerförpackningen bytt utseende och såg så pass olik ut att jag höll på att inte hitta den. Jag handlade också lite lördagsgodis till mig själv, vilket påminde om min barndoms alla fredagar när jag och min lillebror följde med till affären och fick välja plockgodis för max 20 kronor var. En gång vet jag att vi slog ihop våra pengar och bad om lite extra, för att kunna köpa en paradisask som gemensamt godis. Den paradisasken är fortfarande den mest lyxiga och njutiga paradisask jag hittills ätit av.
Nåja, till middag i fredags blev det curry eftersom jag och mamma sett det tillagas i programmet ”Lyckomaten” på SVT av kocken Tareq Taylor. Det såg fantastiskt gott ut och innehöll några av våra gemensamma favoritingredienser, det vill säga linser och sötpotatis, så vi slog till! Nöjda blev vi också, det var en curry som dels gick väldigt lätt att laga och som fick en kryddig men ändå mjuk smak. Jag åt det med ris till, mamma med lite bröd, båda alternativen funkar prima! För den som är sugen hittas receptet här! Kvällsunderhållningen fick Doobidoo stå för och runt 11 bäddade jag ner mig själv i sängen, med en podd i öronen och ett sudoku i handen som lite nedvarvning innan jag släckte lampan. Vill verkligen slå ett slag för sudoku, för mig är det någonting som verkligen lugnar ner mig och på köpet får man känna sig lite smart!
Lördagen började med sovmorgon till ungefär 9 och efter frukost snörade jag på mig mina kängor och gick på en liten promenad. Det är så fint att få ha kommit hem till hösten tycker jag, löven skiftar i allt från grönt till brunrött och när solen tittar fram blir det sådär härligt krispigt i luften. Går man dessutom ner mot sjön här i byn kan man ha tur och få se allt spegla sig i vattenytan. Man blir ju religiös för mindre!
Väl hemma igen gav jag mig i kast med att baka tårta och spenderade någon timma i köket med att mäta ingredienser och vispa ihop bland annat kikärtsspad och socker det fluffigaste jag kunde. Receptet hämtade jag ifrån min och Ebbas gemensamma idol Frida Svanberg som driver Fridas vegobak och tårtbaket var som ett genomgående projekt för hela dagen. Sådant är rätt mysigt tycker jag, att ge sig på lite mer tidskrävande bakprojekt som man kan återkomma till under dagen men samtidigt hinna göra annat under pauserna. Under mina pauser igår passade jag dels på att göra lite mer nyttiga saker som att organisera om i min garderob och dels på att sitta i soffan med min katt Wilhelmina i knäet och titta lite på serier.
Fram emot seneftermiddagen blev det så dags att montera tårtan och greja med fyllningar och även om min tårta inte alls blev lika fin som originalet var det ändå kul att stå där i köket och fixa ihop allt. Man får ta till nödlösningar ibland också, mina tårtbottnar föll lite ihop så jag fick pussla ihop dem och täcka allt med smörkräm men hey, det är ju egentligen ingenting som synd ändå! Till middag åt vi tacos och sedan mös mamma och jag med te och nötter framför första avsnittet av Så mycket bättre!
Söndagen började med skogspromenad för när mamma berättade att hon skulle upp till spåret och springa med sin väninna passade jag på att hänga med. Jag lyssnade på några av mina favvolåtar och klafsade runt 5-kilometersslingan, vilket var väldigt mysigt. Så SÅ betuttad i alla höstlöv! Efter lunch packade vi in oss i bilen, jag med tårtan i knäet, och så styrde vi kosan mot Motala för att hälsa på farmor och farfar. Jag har inte sett dem sedan i juni så det var också väldigt fint att få kramas och bli uppdaterad på det senaste i deras liv. Både mormor och morfar samt farmor och farfar har bott nära under hela min uppväxt och jag blir som mer och mer tacksam för dem och för relationen till dem ju äldre jag blir. Dels bär de på så mycket spännande kunskap, dels är dem och deras hem trygga platser för mig att landa på när jag behöver ladda batterierna lite.
Nu är vi precis hemkomna och har resten av kvällen framför oss som ett litet oskrivet blad. För mig ska den nog innehålla mycket te, lite kvällsmat och kanske någon form av kreativt skrivande om jag lyckas hitta den där inspirationen som jag tappar bort rätt ofta. Jag önskar er alla en trevlig kväll, så hörs vi!
Idag fyller jag år! 22 stycken närmare bestämt. Det var, enligt mina föräldrar, svinvarmt sommaren jag föddes. Från början skulle jag inte hetat Johanna, utan mina pärons tilltänkta namn på mig var Sofia. Victoria tror jag också var ett förslag ganska länge. Men så föddes jag och såg tydligen inte alls ut som en Sofia. I några dagar kallades jag ”flickebarnet Ingemarsson” och sedan blev jag Johanna. Egentligen inte döpt efter någon speciell, men min gammelmormor hette Johanna i mellannamn och det är en koppling jag tycker väldigt mycket om. Ibland har jag undrat hur jag skulle ha varit om jag hette Sofia istället. Hur mycket av ens personlighet sitter egentligen i namnet liksom?
Är såhär taggad på min födelsedag
Men det får jag nog aldrig veta, av rätt rimliga skäl. Istället får jag säga; GRATTIS Johanna Sofia Maria Wilhelmina Nilsson! Du har klarat dina första 22 år med bravur.
Min födelsedag har blivit en viktigare och roligare dag för mig för varje år som går. När man är liten är det ju ofta fest på födelsedagen, utan att man egentligen förstår varför. Jag har fått berättat för mig att jag, när jag fyllde fyra, undrade vad som hände med trean. Försvann den liksom in i en själv eller vad hände? (Jag vet fortfarande inte) Sedan, där i de känsliga, sköra tonåren, blev födelsedagen ett sätt för alla att se hur populär man var. Hur många grattis fick man på Facebook egentligen? Och hur coola grejer gjorde man med alla sina vänner?
Men nu är det, återigen, bara en dag av firande. Med risk för att låta som en vandrande klyscha så är det ju fantastiskt coolt och fint att ha fått leva ett år till! Tänk att jag i ytterligare 365 dagar har fått skratta, lära mig saker, utveckla vänskaper med überfina människor, utvecklats, läst böcker, ätit god mat och upplevt coola grejer. Men också fått vara arg, ledsen, trött, helt uppgiven, fly förbannad och riktigt riktigt grinig. Och att jag får fortsätta med det här som kallas att leva, i förhoppningvis många år till. Det är ju så att man blir lite tårögd.
Mina födelsedagar behöver inte egentligen vara så himla speciella. Jag gillar att bli grattad, att få tårta och ifall folk ordnar någon överraskning till mig men är också nöjd så länge min födelsedag får innehålla god mat, fina människor och lagom spännande aktiviteter. På senare år har jag varit ensam hemma på min födelsedag under dagen och då har det bland annat blivit lyxfrukostar, en cykeltur till berg för att köpa glass, ett avsnitt av en favoritpodd, god mat på kvällen och ofta har mina kompisar kommit över för att hänga lite med mig. I år spenderar jag min födelsedag lite med Sanna och lite på egen hand, eftersom hon jobbar ikväll. Jag tänker mig att den ska innehålla en lyxig frulle, lite fuldans till åttiotalsmusik, lunch vid floden, senaste avsnittet av min bästa podd ”Konsten att Vara”, paj till middag, en bra film och kladdkaka med vitt vin för att avsluta det hela. Det ska bli fint!
”Och jag tror när vi går genom tiden att det bästa inte har hänt än” – Håkan Hellström
Tänkte också ta tillfället i akt och se tillbaka lite på det som har varit. Är ju ändå ett stort fan av reflektion. Min tanke var först att jag skulle skriva om 22 saker jag lärt mig genom åren, men vet inte om jag har så mycket att komma med där egentligen? Enligt cirka alla äldre jag har pratat med om att bli så gammal som 22 ”är det ju ingen ålder alls!!”. Och jag hamnar så lätt i klyschofällan och säger sådant som redan står på 100 andra bloggar. Ingen fel med att vara en klyscha egentligen, jag är nog det rätt ofta men men, förhoppningvis inte idag. Här kommer istället (käraste Ebba ska absolut ha kredd för att hon hjälpte mig kläcka den här idén)
MITT LIVS 22 BÄSTA BESLUT
Sluta borsta håret
Det här är på ett sätt en rätt ytlig punkt, men samtidigt en som verkligen har fått påverka mig och hur jag ser på mig själv. Jag har, ungefär sedan 12-13 årsåldern haft väldigt självlockigt hår, tack vare gener från mammas sida. Som osäker tonåring ville jag inget hellre än att bli av med det och bara ha platt hår som alla andra. Antal gånger jag gått upp tidigare och dränkt det i värmeskyddsspray för att hinna platta det innan skolan börjar. Och alltid efter duschen kammade jag ut det, för då blev det visserligen stort och fluffigt men inte lika lockigt längre. Jag hade alltid en borste med mig vart jag än var, så var det bara.
Men så en dag, några månader in på gymnasiet, slutade jag bara. Jag lade undan plattången, slutade bära med mig borsten överallt och försonades istället med lockarna. Började krama upp dem efter varje dusch och klippte håret kortare så att de skulle synas ännu bättre. Och så har det fortsätt. Numera älskar jag mina lockar och kan inte tänka på mig själv utan dem. En gång blonderade jag håret så pass illa att lockarna dog och försvann helt och jag grät och var helt förstörd i flera veckor. Är så tacksam för mammas gener som gav mig dem och för mitt hår som alltid fortsätter locka sig, även om jag ibland utsätter det för diverse bra och mindre bra grejer.
Ett födelsedagsfirande anno kanske 2010
Försöka hålla stabila kvälls- och morgonrutiner
Jag behöver mycket sömn för att riktigt funka, snittar fortfarande runt 8-9 timmar sömn varje natt och känner mig rätt meh de nätter jag sover under 7 timmar. Det senaste året spenderade jag på folkis och första terminen struntade jag helt i detta faktum. Var uppe till minst 12 varje kväll, ofta ännu längre och gick upp runt 7 varje morgon. Det funkar till en gräns men långt ifrån för alltid. Under jullovet tog jag mig därför i kragen, skrev listor på hur jag ville ha mina kvällar och mornar och startade vårterminen med att följa dem så gott jag kunde. Och ja ni, vad glad jag är för det! Ofta lämnade jag kvällshänget runt 10, gick in på mitt rum för att skriva lite dagbok och sedan somnade jag innan klockan slog 11. Fick goda 8 timmars sömn och det gjorde verkligen skillnad!
Skriva listor
Ja men listor ändå! Cirka det bästa som finns. Vet inte hur mycket av ett ”beslut” det är egentligen men jag skriver listor för allt. Att göra-listor, listor över vad jag ska handla, listor över böcker jag vill läsa men också listor på fina/roliga grejer folk i min närhet sagt, listor på vad exakt jag ska göra när jag kommit hem till mina päron igen och listor över vegorestauranger jag vill besöka. Mina två bästa listor just nu är en där jag skriver upp all mat jag vill laga när jag kommer hem igen och en där jag varje dag skriver upp fina grejer som händer och som gör livet värt att leva!
Gå folkis
För ungefär två månader sedan slutade jag mitt år på Åredalens folkhögskola, med tårar i ögonen och i en stor kramhög. Jag läste deras bibellinje och fy så sorgligt och jobbigt det var att lämna. Att söka dit och tacka ja är absolut ett av mina allra bästa beslut. Så mycket som jag fått lära mig, så ofta jag fått skratta, så många känslor som varit helt och hållet accepterade och tillåtna, så många spontana kladdkakor som bakats att jag vet inte vad. Alla i hela världen borde ta ett år på folkis, det är min starka övertygelse.
Den väldigt älskade folkisklassen
Lära mig göra smulpaj på känsla
Jag bakar mycket som sagt, och är det någonting jag bara kan slänga ihop är det smulpaj. Det var liksom en av de första grejerna jag lärde mig baka och efter att ha gjort det så många gånger behövs det inget recept längre. Det är bara mjöl, socker och smör som man guckar ihop och häller över valfria bär/frukt. Och det blir alltid alltid gott.
Välja bort kött
Inget självreflekterande inlägg utan att också prata lite om miljö och hållbarhet, right? Jag hade mitt klimatuppvaknande när jag var runt 6 och fick reda på att det kanske inte skulle finnas snö i framtiden i Sverige men blev inte vegetarian förrän i 16-årsåldern. Då hade jag gått ett år på gymnasiet i en klass där alla var väldigt miljöintresserade och det kändes som det absolut mest rimliga steget att välja bort köttet för gott. I min övergångsperiod på några månader åt jag fortfarande bacon (jag hade en stor kärlek till pasta carbonara) men nu ser jag på kött och kan inte riktigt förstå varför man äter det. Mina kollegor här undrar hur jag kan överleva utan kött, jag undrar mest hur de kan överleva med kött? För mig känns det numera bara främmande, äckligt och konstigt att äta det. Just nu äter jag fortfarande mjölk och ägg (är så kallad laktoovovegetarian) men målet är absolut att utesluta det med. Med tanke på hur världen ser ut, hur djurindustrin påverkar både oss och miljön känns det som det enda rimliga.
Gå spetz på gymnasiet
Ett annat av mina absolut bästa beslut var att välja just den gymnasielinje som jag gjorde. Den finns tyvärr inte kvar längre men den hette Spetsutbildning inom hållbar utveckling och var i grunden en samhällslinje men med lite extra naturkunskap och biologi, plus att vi ofta läste tvärvetenskapligt och i teman. Det var tre av mina bästa år och jag lärde känna folk som fortfarande är mina allra bästa vänner. Till exempel var det så jag och Ebba träffades. Vi lärde oss sjukt mycket och hade också en så fin sammanhållning där kärlek och respekt verkligen fick vara ledorden. Vi var bara 12 stycken, vilket var ett helt perfekt antal. Bland annat hade vi nästan som ett eget bord i matsalen, ett stort runt ett där vi precis fick plats allihopa. Vi tillät varandra att vara precis så som vi var, växte allihopa väldigt mycket tillsammans och åh, vad mycket jag hade gett för att få gå en vecka tillsammans igen!
Den väldigt älskade gymnasieklassen
Bli bäst på att tillsammans anordna spetzfester
En gång rätt tidigt i andra ring anordnade Linnéa och Sabina en maskerad för alla oss i klassen för att fira sina födelsedagar och det blev som starten på en era av spetzfester. Alla gick all in på sina utklädnader och genom åren har vi haft barnkalas, afternoon Tea, diverse överraskningsfester, Eurovisionparty, High School Musical-fest och firat Halloween ihop. Det är fortfarande mina allra bästa fester, även 3 år senare ❤
Maskerad
Eurovisionparty
Halloween
Dansa på klubben utan att egentligen vara så himla full
För att fortsätta på samma tema så gick vi ut tillsammans ibland och rätt sällan var någon av oss superfull. På våra fester drack vi ibland lite vin men oftast mest bara läsk, för det allra bästa vi visste var att dansa till vår favvomusik, det vill säga mellohits genom tiderna, alla Carolas största hits och sånt som var populärt när vi var 12 bast. Och, surprise surprise ungdomar, man behöver ha cirka noll procent alkohol i kroppen för att släppa loss till det. Ni ska se oss i en av våra dansringar. Jag är så himla tacksam för min gymnasieklass som bland mycket annat visade mig att en fylla inte är nödvändig för att ha kul på klubben. Jag dricker vin och drinkar ibland för att jag tycker det är gott men aldrig för att min ambition är att bli full. Dansa kan jag göra minst lika bra som nykter och det är också ett av mina bästa beslut.
Uppskatta naturen
Jamen att faktiskt spendera aktiv tid utomhus, det ger mig så mycket! Ta en springtur, ha en picknick, plocka blåbär, hajka uppför ett berg, åka längdskidor, plocka de första vårblommorna, kvällsbada i en liten sjö, listan blir lång. Naturen är fantastisk!
Ett stenlejon i Vadstena
Våga ta känslor på allvar
Jag är rätt feg av mig. Vill oftast ställa in alla äventyr jag har tackat ja till, ogillar förändring, är helst på samma trygga plats hela tiden. Samtidigt är jag också ledsen och uppgiven inför något som har hänt, inför framtiden eller bara för att livet är jäkligt ibland. Eller så är jag extatisk och superlycklig, ibland helt utan anledning. Och jag har insett att jag mår så mycket bättre om jag tillåter mig att känna alla känslor. Istället för att lägga locket på när jobbiga känslor kommer så låter man dem bara vara. Kanske gråter lite, slår i en vägg, skriver dagbok. Pratar med någon. Känslor är en del av livet, då är det ju klart att dem ska få märkas egentligen.
Våga tågluffa
Förra sommaren hade jag och min vännina My planerat en tågluff genom Europa. Jag var taggad men också så fruktbart rädd och nervös. Veckan innan var jag bara hjärtslag ifrån att ringa henne och ställa in allt. Men jag lät min nervositet och min rädsla få finnas, pratade med mina föräldrar om lösningar på allt som kunde gå fel och bad till Gud. Så till slut åkte vi ändå. Och jo, det blev absolut något av det bästa jag har gjort. My och jag kom ännu närmre varandra, vi fick se mycket, äta massa god mat och jag lärde mig att jag klarar ju det också. Blev dessutom helt såld på tågluffande, så nu i höst ska jag ut igen med en vännina från folkistiden.
En liten, tydligen rätt trött tågluffare
Alltid försöka ha basic ingredienser hemma
Jag lagar en del mat och märker också att det får mig att må bra. Det är lugnande på något sätt, att få stå på samma ställe, hacka lite lök och smaka av en gryta, det får pulsen att slå lite lugnare. Därför försöker jag alltid ha grejer hemma så att jag kan slänga ihop en måltid till mig själv. Mina favvosaker att ha hemma är vitlök, gul lök, rapsolja, bönor eller linser, squash, krossade tomater eller kokosmjölk, fryst spenat, ris eller pasta och lite kryddor. Med hjälp av det går det alltid att laga en gryta eller soppa eller kanske linsfärssås och det är ju ändå meget gott!
Fundera över varför jag tycker jag borde sminka mig
Under tiden jag gick i gymnasiet växte jag så mycket av den kärleken och respekten som fanns i min klass att jag fick tid att fundera över varför jag förväntades göra vissa grejer med mitt utseende. Som smink, det var liksom inget konstigt att gå upp tidigare för att lägga på foundation, concealer, countoring, mascara, läppstift och allt annat innan skolan började. Jag gjorde det också men kände alltid att det var obekvämt, tog så mycket tid och dessutom blev det aldrig riktigt bra. Och sedan några år tillbaka sminkar jag mig inte längre. Funderade mycket kring för vem jag sminkade mig och efter att ha landat i att det verkligen inte var för min egen skull lade jag av. Fortfarande har jag inte kommit till någon annan slutsats och de få gånger jag har smink på mig känns det bara fel. Precis som lockigt hår numera är en del av mig är ett osminkat, lite rödflammigt men ändå rätt gulligt fejs en del av mig.
Från en långpromenad uppe i Åre
Anamma alla mina intressen
Det här är nog ett beslut som fortfarande är pågående men det är så fint att inse att ”fast jag GILLAR ju faktiskt att lösa korsord och inte att gymma” trots att gym kanske är ett typiskt ”coolare” intresse. Men alltså, det är så mycket jag hållt på med i skymundan för att det inte varit coolt eller populärt nog. Och det är ju urbota dumt egentligen? Så nä, nu ni! Jag gillar korsord, att vakna av att min klockradio går igång, att gå långa promenader, att se om HSM-filmerna, att lyssna på Carola, att ha en adventskalender på julen, att lägga mig tidigt, att vara ute i skogen och leta bär, att gå i mjukisbyxor en hel dag, att läsa KP, att skriva töntiga dikter varje gång jag är kär i någon och jag är stolt över det! Tantlivet för alltid
Försöka sluta bry mig om trender och vad man ”ska” göra/gilla
För att, återigen, knyta an till punkten ovan så är det så befriande att försöka sluta bry sig om vad som är inne just nu. Egentligen, bara för att alla andra går och gymmar och käkar avocadomackor måste inte du göra det. Vill du hellre dansa lite och äta rostat bröd med massa smör på, så gör det! Det blir ett så roligare liv då, jag lovar
Åka utför igen
Jag var livrädd för att börja åka utför nu uppe i Åre, för jag hade inte gjort det på flera år och kände det som att alla andra var bäst i världen. Såg framför mig hur jag var sämst, att ingen ville åka med mig och att jag skulle gråta varenda sekund. Men, tack vare min väninna Nella, som var ungefär på samma nivå, och Linnéa, som blev som vår privata skidlärare, tog jag mig an skidsäsongen med rätt mycket nervositet men också lite pepp. Och det gick med bravur! Jag är fortfarande rätt långsam och vågar verkligen inte åka i så branta backar men jag åker, och rätt ofta tycker jag att det är kul! Ser liksom fram emot att snön ska komma igen så att vi kan åka på skidsemester och det trodde jag verkligen inte skulle hända.
Mitt skidgäng
Försöka ha andra grejer att göra vid långtråkighet än mobilen
Ända sedan mobilen steg in i mitt liv har jag fått svårare att ha långtråkigt. Det finns ju alltid något nytt att kolla på Instagram eller något nytt klipp på youtube liksom. Jag har egentligen inget jättestort agg mot sociala medier ifall de används på rätt sätt, men jag stör mig på att jag har så svårt att ha en ledig stund utan att ta upp min mobil. Försöker jobba på det där och strör böcker, korsord, recept och likande runt mig för att försöka komma på andra tankar. Har också ställt in tidsgränser för de appar jag använder mest, tack Apple för bra funktion. Ibland funkar det, ibland inte, men det är absolut ett work in progress än så länge
Att inse att man får tänka vad man vill men man behöver inte säga det
Det här var absolut något av det viktigaste som mina föräldrar lärde mig. Jag och min lillebror bråkade rätt mycket när vi var små och kunde kalla varandra ganska dumma grejer men våra föräldrar präntade in ”du får tänka vad som helst men du måste faktiskt inte säga det!”. Det här bär jag fortfarande med mig och försöker agera efter så ofta som möjligt. Jag menar, vissa personer kommer man inte gilla, vissa kommer gå en på nerverna, vissa kommer en tycka är jättejättejobbiga men, man måste inte berätta det. Man kan faktiskt bita ihop lite, skrika av sig alla dumma ord inne i huvudet och sedan försöka vara sitt trevligaste jag. Det går.
Bjuda in Gud mer och mer
Jag är kristen sedan konfirmationen och tror att Gud alltid alltid är med oss, liksom oavsett hur mycket vi hör av oss, men har också känt att om jag själv aktivt pratar med och sträcker mig efter Gud så kommer det ge resultat. Jag blir liksom mer öppen för Guds närvaro i mitt liv och får känna mig buren och omhändertagen på något sätt. Det är rätt luddigt och lite knasigt men jag kan ändå känna skillnader mellan dagar jag pratar med Gud innan jobbet och de dagar jag inte gör det. Gud vill ju vara i våra liv liksom, det är klart att det märks om vi börjar be Gud vara med. Så du, är du minsta lilla intresserad av kristen tro eller Gud eller bara ”något”, börja prata! Jag lovar att Gud kommer lyssna
Uppskatta min släkt/mina päron
Mina föräldrar och min lillebror Jacob är absolut dem som kan få mig som mest irriterad och arg men, det är också dem som jag älskar allra allra mest. Jag skulle göra allt för dem och att då faktiskt visa det genom till exempel att spontanringa, spela tv-spel med Jacob, laga mat tillsammans, lyssna på musik ihop och bara allmänt hänga med varandra är så värdefullt! De är jobbiga ibland såklart men jag saknar dem också så himla mycket nu när jag är borta i ett annat land. Längtar verkligen efter att få komma hem och bara ha en helt vanlig fredagskväll tillsammans. Det ska bli så fint och till hösten/vintern hoppas jag verkligen kunna uppskatta det ännu mer.
Detsamma gäller resten av min släkt också. Jag har lyxen att bo rätt nära stora delar av min släkt och försöker verkligen umgås mycket med dem, eftersom de funnits runt mig hela mitt liv. Ringer gärna farmor länge och väl, åker på semester till mormor och morfars stuga, svarar glatt på varje mejl farfar skickar mig, fikar med mina föräldrars syskon och deras familjer, bara umgås egentligen. Det är så fint!
Taco-kväll
Att försöka vara snäll
Snällhet är absolut en av de VIKTIGASTE egenskaperna en person kan ha tycker jag. Att kunna sätta andra före sig själv, inte säga taskiga saker, göra saker som inte gör andra illa, låta folk prata till punkt och försöka förstå istället för att direkt kategorisera människor som tycker tvärtemot som dumma i huvudet. Men också att vara snäll mot naturen, kanske inte käka djur varenda dag, fundera ett varv till om du verkligen måste flyga till Thailand varje år och köpa en ny tröja på myrorna istället för på hm. Och att vara snäll mot sig själv, ge sig själv tid till återhämtning, inte pressa sig igenom saker som ger en ont i magen och inte vara så hård mot sig själv trots att man kanske misslyckas eller gör fel ibland. Det är svårt, men jag tror det är superviktigt att försöka.
Ja ni. Idag fyller jag 22 och jag hoppas jag får fortsätta leva i många år till. Ta hand om er så hörs vi!
Hej allihopa, Ebba här! Den senaste veckan har bestått av mycket tantiga aktiviteter och jag har överlag mått väldigt bra av det så jag tänkte berätta lite om vad jag haft för mig, kanske inspirera någon lite vem vet? Vad är en blogg bra för om en inte får skriva av sig lite om smått meningslösa saker?
Jag har bott på landet nästan hela veckan. Min familj har en liten stuga utanför Skänninge på Östgöta slätten där jag bott när jag nu sommarjobbar i hemtjänsten. Att jobba i äldrevården är ibland ganska ansträngande men jag tycker mycket om det. Jag tycker äldre människor är väldigt spännande då jag själv inte har så många äldre i min närhet jag kan prata med till vardags. Särskilt intressanta är de som är födda på 20- och 30-talet som är födda i ett helt annat Sverige, före välfärdssamhället. De tycks ha en respekt för resurser och arbete som jag verkligen imponeras över och avundas.
En av många vackra solnedgångar på Östgöta slätten
På jobbet den här veckan har jag också lärt mig att mangla lakan! En aktivitet som jag tycker ger mig ofantligt många tantpoäng. Det är inte lätt kan jag säga, det tog mig ungefär 20 minuter att vika mitt första lakan tillräckligt bra för att det skulle kunna gå in ordentligt i mangeln. Själv förstår jag inte riktigt ”hypen” med manglade lakan men misstänker att det är större skillnad med lakan som är i riktig bomull och inte bomull plus konstiga plastmaterial som nästan allt som tillverkas nu är. Eller jag vet inte, så kanske det inte alls är men det är lite trevligt men kanske inte något jag själv skulle hålla på med till vardags.
På kvällarna har jag ägnat mig åt diverse trevliga och lugna aktiviteter. Som den millenial jag är måste jag ändå ha återhämtning efter jobbet. Det har blivit en del yoga, kulturkonsumtion och matlagning men allt känns verkligen lugnare på landet även om skördetiden gjorde att det sprang människor utanför min lilla stuga stup i kvarten. En kväll lagade jag vegansk raggmunk med recept från bloggen Jävligt Gott som blev så goda. Husmanskost är inte något jag älskar i vanliga fall men ibland kan jag bli sugen på specifika rätter och just den här veckan var det raggmunk. Åt dem tillsammans med rårörda lingon och Eldorados veganska bacon. En riktig hit.
Hembakade scones och Amanda Svensson bidrar verkligen till den perfekta eftermiddagen
Jag har även bakat vilket i princip aldrig händer. Till skillnad från Johanna, som verkligen har bullmormor-estetiken i blodet så är jag inte den typen av person. Jag är bara inte så mysig och gullig liksom, men ibland gör jag mysiga saker som exempel att baka småkakor. Efter att skrivit vårt introduktionsinlägg där vi skrev om våra favoritsmåkakor blev jag enormt sugen på, just min favoritkaka som är chokladbröd så jag testade ett recept från Vegansk matlåda. Det blev sådär. Eller konsistensen blev jättegod och det är alltid en fördel att baka småkakor för det blir så många av dem som räcker långt fram över (eller till supermånga på en gång). Men bananen (som jag antar användes som ersättning för ägget) tog över lite i smaken så det blev mer choklad- och banankakor. Vilket fortfarande är gott så ingen större skada skedd men ska på jakt efter något annat vegansk alternativ som smakar lite mer likt originalet.
All min matlagning gjorde också att jag drunknande i disk som avverkades bäst ihop med en bra podd eller radioprogram. En favorit från veckan var Bildningspoddens avsnitt om Selma Lagerlöf från 2016. Jag är så fascinerad av Selma Lagerlöf som person. Hon lyckades vara en folklig och kritiskt hyllad författarinna samtidigt som hon stod upp för kvinnors rättigheter och belyste ekonomiska orättvisor. Vilken kvinna! Jag har tidigare läst Kejsaren av Portugallien (var dock 14 år så förstod inte så mycket) och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige tidigare i år. Ingen av dem fästade sig riktigt hos mig men jag känner på mig att det måste finnas någon Selma roman där ute som passar lilla mig. Fick nyligen alla hennes samlade verk av min morfar så kanske blir det någon ny roman av henne inom den närmare framtiden.
Casablanca (1942)
På tal om böcker så läste jag mycket i veckan och avslutade Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson som jag skrev en recension av här på bloggen om ni missat det. Jag tycker det hör sommaren till att läsa lite tjockare, mäktigare böcker än vad en brukar, sådana där som verkligen fångar in läsaren. Film har det även blivit av och jag såg om Casablanca som är en av mina absoluta favoritfilmer. Ah! Den är så bra, det smärtar i hjärtat bara jag tänker på den. Många filmklassiker upplever jag idag som mer klassiska på grund av att de var stilbildande och chockerande snarare än bra på riktigt. Men Casablanca är fortfarande en fruktansvärt bra film och jag plockade upp många nya saker nu när jag valde att se om den.
Helgen har jag spenderat i Linköping tillsammans med min familj. Gick på en lång skogspromenad igår och bara andades lite, det behövs ibland. Jag testade även ett nytt recept på vegansk moussaka igår från kokboken Portionen under tian av Hanna Olvenmark som blev riktigt gott. Jag älskar hennes recept från den boken och från bloggen. Slappat och sovit ut ordentligt, det är verkligen skönt när en börjar jobba 7.15 varje morgon. Jag brukar visserligen gå upp supertidigt så det är inte något problem men det är en annan sak att börja med riktigt arbete så tidigt på morgonen än att slöa sig under en till två timmar som jag brukar göra när jag studerar. Idag fick jag också träffa en väninna över en kopp te och snacka av mig lite. Det var fint och mycket trevligt.
Ett av mina favoritcitat från Ett system så magnifikt att det bländar
Hoppas ni haft en fin vecka, nu är jag tillbaka på landet och väntar på att min tacogratäng ska bli färdig i ugnen. Ha det bra så hörs vi snart igen!
Hej allihopa! Vi är två tjejer på 22 respektive snart 22 år som egentligen känner oss mer som 61. Det här är vårt lilla projekt där vi hoppas få hitta utrymme att uttrycka vår tantighet samtidigt som vi får skriva lite om det vi tycker är viktigt. I det här inlägget tänkte vi introducera oss lite och våra tankar kring detta.
Ebba – kulturtanten
Vad betyder ”tantighet” för dig?
Ebba: För mig innebär tantighet att ta tillvara på det lilla i livet. Inte enbart njuta av det spektakulära utan också ge rum för den spektakulära vardagen och vara stolt över det. Ägna sin tid åt det som en verkligen bryr sig om och lämna en del av samhällets krav och förväntningar bakom sig.
Jag tror att mycket av det som vi associerar med just ordet “tant” är otroligt viktigt att ta tillvara på i dagens samhället. I en tid av klimatförändringar och resursbrist är det nödvändigt att vi går börjar värdera våra saker högt igen samt tillverkar mer själva. Vi lever också i en tid där demokratin och mänskliga rättigheter blir allt mer hotad. Likt många tanter tror jag att det är viktigt att vara engagererad i samhällsdebatten genom t.ex. föreningsliv, organisationer eller religiösa förbund samt konsumera mycket kultur för att få ny perspektiv och stärka demokratin.
Johanna: Tantighet för mig innebär att försöka göra en sak i taget och lägga sitt fokus på det. Att helt kunna gå upp i samtal, en bra bok, matlagning och inte låta sig störas av distraktioner runt om kring, som tex Instagram eller sms. Att på något sätt veta att var sak har sin tid och låta varje sak ta just den tid den behöver. Inte stressa fram något, inte hetsa utan försöka vara närvarande. Det innebär också, precis som Ebba säger, att ge plats åt det lilla. Låta en promenad i naturen, en kopp te, några sidor i en bok vara precis så fantastiska i sin enkelhet som de faktiskt är. Att på något sätt inse att livet behöver inte vara fyllt av nya och lyxiga grejer för att vara fulländat, det kan lika gärna vara att gå till den lokala parken och ringa en kompis samtidigt. Och så är det, tycker jag, att vara snäll och ta hand om folk och saker i sin närhet. Stå upp för rättvisan och demokratin, lyssna på folk när de berättar om sina tankar, inte slösa på jorden och inse sitt eget värde och att det är viktigare att jag är lycklig med mina val än att folk ser mig som ”cool”.
Samhället idag är så himla fokuserat vid konsumtion och att ha den ena nya saken efter den andra och många stressar från en grej till en annan, vilket gör både oss individer och korden olycklig. Där tror jag att tantigheten och vi som är tanter, oavsett om vi är 22 eller 62 år rent fysiskt, kan visa på en annan, mycket mer hållbar väg. En väg där vi tar vara på det vi redan har, där vi lagar och gör om våra trasiga/gamla saker, där vi försöker leva utan att skada någon annan, där vi lär oss av varandra, där vi gör en sak i taget, där vi är snälla och inte gör mer än vi klarar av och en väg där vi låter oss förundras över även det allra minsta i livet. Både jorden och vi behöver få stressa ner och jag tror tantigheten är en nyckel till det. Som tanter kan vi också göra val som gör skillnader, gå på loppisar istället för butiker till exempel och engagera oss ideellt eller på politisk nivå för det som är viktigt. Ett gäng tanter kan absolut förändra världen, det är min starka övertygelse.
Johanna – bullmormor’n
Vilken typ av tant identifierar du dig med?
Ebba: Jag är verkligen en liten kulturtant som konsumerar kultur i alla möjliga former och jag tycker även om att vara samhällsengagerad i olika föreningar och initiativ. Hitta mig på Kungliga Operan eller ute på en demonstration med ett plakat i handen.
Johanna: Hur mycket jag än försöker vara en hipp och sofistikerad kulturtant som läser DN dagarna i ända, så bor det ju egentligen en stark liten bullmormor i mig. Jag bakar mycket och gärna, tycker att P4 Östergötland är en underskattad radiokanal och ser på mina plantor mer som mina små barn. Drömmer mig ut i skogen för att få plocka kantareller eller nässlor hela tiden, tycker det är skitcoolt att få jobba med barn och pratar gärna både skvaller, senaste avsnittet av ”så ska det låta” och lösningar på samhällsproblem över en kopp te. Hitta mig i soffan med korsordstidningen i handen eller som vikarie på den lokala förskolan.
Vilken typ av tantig hobby ägnar dig du helst åt?
Ebba: Som kulturtant ägnar jag mig åt mycket olika kulturella aktiviteter samt resor. Gillar att läsa, se på film, gå på opera och strosa runt på museum i nya europeiska städer dit jag rest med tåg. Jag älskar Dagens Nyheter (lite ohälsosamt mycket), längtar till dagen då jag har ekonomiska möjligheter att skaffa min egen prenumeration. Lagar även en hel del mat och är lockad av idéen att kunna odla, sy och pyssla lite mer men jag är otroligt dålig på allt hushållsarbete utom just matlagning så det går mycket sakta framåt på den fronten. Tills dess håller jag mig till att spendera mina pengar på loppisar och gårdsbutiker. Om jag tränar blir det Friskis och Svettis jympa med mer vältränad kvinnor som är 30 år äldre än jag själv.
Johanna: Jag älskar att ta det lugnt, att få komma ner i varv, helt enkelt att chilla som kidsen säger. Mina absoluta favvogrejer är att lösa korsord, läsa böcker och titta på gammeltv, där ”Så ska det låta” och ”Sveriges Mästerkock” är mina favoriter. Är också en liten skogsmulle så jag hänger gärna i skogen, plockar en bukett på vårens allra första tussilagos, fyller en hink med blåbär eller drömmer om soppa på brännässlor. Gillar folk som prenumererar på Allers eller Hänt Extra och tycker ändå att ”Året med Kungafamiljen” är en höjdpunkt under mellandagarna. Hemma hos mig finns det alltid ingredienser till vegansk kladdkaka och tar jag mig utanför hemmet är det för att gå på museum, strosa i mysiga kvarter eller ta en kopp te och bläddra i en god bok på ett litet kafé.
Ebba varje fredag när Fredrik Strage har en ny krönika i DN (förutom nu när han är semesterledig, det är fruktansvärt)
Vad planerar du att skriva om på bloggen?
Ebba: Kultur med recensioner och tips på saker jag tycker är värt att ta del av. Hållbara resetips för den som är intresserad av att upptäcka mer av Europa och Sverige. Matlagning och kanske lite husmorsknep som jag lär mig medan jag sakta men säkert försöker blir något mindre kass på vardagssysslor. Så hållbarhet i allmänhet förstås, som är det jag brinner allra mest för.
Johanna: Jag tänker skriva en del om mina kulturupplevelser, om böcker jag läser och tv-program jag följer. Det lär bli en del om korsord, om svårigheten med att lösa ut Melodikrysset, om maträtter och bakverk jag vill testa. Små reseguider till olika städer, om mina äventyr, små som stora, och cirka allting som har med naturen och dess skafferi att göra. Jag kan inte alls mycket men tänker att det blir en rolig resa att få lära sig. Och om vikten av att vara snäll, ta det lugnt och lyssna på varandra, för det tror jag är bland det viktigaste.
När Johanna upptäcker naturens skafferi
Ebbas favoriter
Radioprogram: P3 Dystopia och Spanarna i P1
Författare: Jeanette Winterson och Jonas Hassen Khemiri
Småkaka: Chokladbröd
Film: Casablanca och Laurence Anyways
Tv–serie: Downton Abbey
Tidning: Dagens Nyheter (alla dagar)
Museum: Musée D’Orsay i Paris
Sommar i P1 avsnitt: Emil Jensen från 2016
Johannas favoriter
Radioprogram: Morgonpasset i P3, Kropp och Själ i P1 och cirka allt (utöver Radiosporten) på P4.
Författare: Fredrik Backman och David Leviathan
Småkaka: Hallongrottor
Film: The Breakfast Club
Tv-serie: Absolut ”Så ska det låta”
Tidning: VEGO och dessutom tycker jag att KP fortfarande håller måttet
Museum: Världskulturmuséet i Göteborg
Sommar i P1 avsnitt: Annika Lantz från 2016 eller Fredrik Backman från 2017
Det var allt för oss! Hoppas ni är sugna på att läsa mer om vårt unga tantliv, vi syns snart i vårt första inlägg!
Forever 61 