Hej allihopa, Ebba här! Finns det egentligen något bättre än mat? Tveksamt. Men ibland kan det vara svårt att veta vad en ska laga så i detta inlägg har jag samlat några recept jag har testat nyligen. Jag tänkte berätta lite hur de blev, hur det var att tillaga och om jag kom på några förändringar som jag tror skulle göra receptet enklare eller godare. Förhoppningsvis ger det lite inspiration! Jag äter växtbaserat så alla recept är veganska och överlag väldigt allergivänliga. Ingen av recepten har nötter och blomkålen och zuccinirecepten är superenkla att göra glutenfritt, bara byt ut brödet/pastan. Så förhoppningsvis finns nåt som lockar alla i denna mix. Vi kör!
Ibland är allt en vill ha en riktig god portion med svensk husmanskost och detta recept gav mig allt jag behövde. Jag struntade i att göra egna veganska bacon (pga effort) och testade istället Eldorados veganska bacon. Det blev supergott! Det tåls att säga att det här receptet tar ett bra tag att tillaga eftersom stekningen av alla raggmunkar tar evigheter. Men det var verkligen inte svårt och de smakade precis som jag minns att raggmunk smakar.
Skurna chokladbröd är en av mina favoritkakor men det innehåller oftast ägg så ville jag hitta ett annat recept. Dessa kakor var väldigt enkla och framför allt väldigt snabba att göra vilket alltid uppskattas för någon som mig som föredrar att äta bakverk före att baka dem. Konsistensen blev perfekt och tyckte om smaken. Dock tyckte jag banansmaken (banan användes som äggersättning) blev lite övertagande, det var fortfarande gott men inte helt likt originalet. Det funkade däremot jättebra att frysa in och sedan tina upp så fortfarande en riktigt god kaka att ha hemmaliggande för oväntade gäster (eller egna cravings).
Vi är mitt inne i zuccinisäsongen och den här rätten blev riktigt, riktigt god. Det var superenkelt att göra och allting var färdigt på mindre än en halvtimme. Själva såsen går jättebra att förvara i kylen ett par dagar så det var ett bra matlåderecept när jag sommarjobbade. Jag ändrade receptet lite och tillsatte lite svartkål och lite andra örter, receptet är väldigt tillåtande till att hälla i lite vad som helst som en känner för. Kommer definitivt att göra igen!
Chocolate chip cookies är bland det godaste en kan äta i min mening. Dock är det riktigt svårt att få till den där perfekta kombinationen av krispig utsida och riktigt mjuk mitten. Det här receptet var sådär. Det var superenkelt att göra och det blev många kakor vilket är ett plus för en som inte gillar att baka. Men smaken var tyvärr inget speciellt, eller de var absolut goda och jag skulle inte skämmas om jag bjöd på dem men som den Chocolate chip cookie-kännaren jag är så gav de inte den perfekta smaken och konsistensen enligt min mening. Vill dock testa receptet igen och baka de lite längre för att se resultatet.
Bild från Vegomagasinet för jag tog ingen egen (min såg dock inte lika inspirerande ut som denna)
WOW! Det här receptet gick verkligen hem. Så enkelt också, det enda du behöver göra är att skjutsa lite blomkål in i ugnen och göra en supergod tahinisås under tiden. Sen vips ner med blomkålen i såsen och du har en skitgod rätt eller tillbehör. Jag körde i lite mer tahini än vad receptet angav för jag älskar tahini och serverade det som ett tillbehör till andra libanesiskt inspirerade smårätter. Kommer absolut göra detta igen för det är båda billigt och gott.
Det var allt, hoppas ni hittade något ni vill testa. Hörs snart igen!
Hallå allihopa, Ebba här. Jag har ett nytt favoritprogram. Enligt min mamma (som är en djup källa till kunskap för mig) har Kontrapunkt funnits länge men okunnig och insnöad i Netflix generationen som jag är så hade jag inte sett det någon gång förrän nu. För er som inte vet så är programmet en kulturtants våta dröm. Lag bestående av olika kulturexperter och personligheter tävlar i vad som i folkmun skulle klassas som ”finkultur” och bildning med särskilt fokus på konst, litteratur och klassisk musik. Även om jag själv kan svaret på max en fråga per program så är det väldigt roligt att titta på. Få saker är mer spännande att lyssna på än riktigt bildade människor som pratar om det de är passionerad över i min mening. Stort bonus för Pernilla August som ibland kommer in och högläser. Och min namne Ebba Witt Brattström som är supertävlingsinriktad. Rekommenderas till alla kulturtanter där ute, sänds på SVT 1 klockan 21.00 varje onsdag eller på SVT Play.
Få svenska barnböcker är lika älskade som Ronja Rövardotter och med god anledning. Jag är mycket välbekant med historien om Ronja sen barndomen men det var ändå intressant att gå tillbaka till berättelsen som ”vuxen”.
Det som verkligen imponerar mig med Ronja Rövardotter är handlingen. Historien är klassisk, med tydlig inspiration från Romeo och Julia, men den har även många trådar som rör sig under berättelsen. Snarare än en rak linje uppåt till romanens klimax, likt många andra barnböcker, så möter Ronja upprepande prövningar under bokens gång vilket bygger hennes karaktär och budskapen i boken. Trots att jag visste precis vad som skulle hända så var det väldigt spännande läsning. Måste också säga att jag är imponerad över hur bra filmatiseringar fångar bokens känsla och essens.
Budskapen känns väldigt relevanta än idag. Ronja upptäcker att hennes trygga hem bygger på en lögn och en ideologi som hon själv inte står bakom. Hon ifrågasätter den institution hon befinner sig i och möter då allvarliga konsekvenser. Även om Ronja Rövardotter har ett lyckligt slut så är det egentligen en mörk historia men jag tror verkligen det är något många barn och unga kan relatera till på det ena eller andra planet.
Den stora överraskningen som kom av att läsa den här boken som äldre var Mattis. Det går verkligen att förstå Ronjas kärlek till honom, men fy vilken destruktiv man. Han behandlar verkligen alla i sin närhet (med undantag för Ronja) som skit, är egocentrisk och förväntar sig få allt han vill serverat till honom. Detta gör honom visserligen till en ganska intressant karaktär, men kanske inte riktigt den mysiga pappan jag minns från barndomen. Jens Liljestrand skrev också en intressant text om Mattis och Lovis relation för några år sedan som går att läsa här. Rekommenderas!
Överlag var detta en otroligt mysig och fin läsupplevelse. Även om Ronja Rövardotter inte är den Astrid Lindgren historien som ligger närmast mitt hjärta så anser jag personligen att det är hennes starkaste. Uppmanar er alla att läsa Astrid Lindgren lite då och då oavsett ålder, det är bra för hjärtat tror jag.
Hej alla tanter, Ebba här! Igår kväll var jag och en god väninna på P2 i Parken i Linköping som var en del av Linköpings stadsfest. På scen stod Norrköpings symfoniorkester tillsammans med operasångaren Rickard Söderberg. Som 22 åringar så var vi betydligt yngre än medelåldern på Borggården men det var en mycket trevlig kväll. Rickard Söderberg var stabil som alltid och det var en väldigt häftig upplevelse att höra en hel symfoniorkester mitt i stan.
Jag tror att sådana här event är jätteviktiga för att göra kulturen mer tillgänglig. Klassisk musik associeras ofta som ”finkultur” som inte kan njutas av de utan en viss klasstillhörighet eller kulturellt kapital. Men genom att ha sådana här gratis evenemang mitt i staden tror jag det kan öppna några människors ögon och kanske locka någon som inte nödvändigtvis har varit intresserad tidigare. Kvällen innehöll även en blandning av klassiska stycken av Mozart, till relativt välkända arior men även mer populärkulturella inslag. De spelade introt till Game of Thrones, temat till Star Wars, Somewhere over the rainbow och Stad i Ljus vilket också bidrog till att eventet kändes mer lättillgängligt.
Personligen skulle jag föredragit om evenemanget hölls i en riktig park snarare än på kullerstenarna på Borggården. Men överlag var det en riktigt fin kväll och ett roligt sätt att umgås med en väninna.
Efteråt hade vi picknick i parken och pratade om livet, fint! Självfallet bar vi båda basker och polotröja
Den här boken är väl inte speciellt tantigt men jag tänker att om en är tant så läser en lite vad som. Detta är andra boken i en serie men jag kommer hålla recensionen helt spoilerfri och prata om varför jag tyckte så mycket om denna och den första boken i serien.
Så The Exiled Queen är fortsättningen på The Demon King där vi får följa två helt olika huvudkaraktärer i en politiskt spänd fantasyvärld. Vår ena karaktär är kronprinsessan Raisa som gärna skulle flörta med hennes firare på hovet men som istället slits mellan politiska konflikter och stort ansvar över rikets framtid. Den andra karaktären, Han Alister, är en före detta kriminell gängledare som gör sitt bästa för att lämna sitt förflutna bakom sig men stöter på många människor med olika politiska motiv som försöker övervinna honom på sin sida. Vi får följa hur Raisa och Hans vägar möts samtidigt som stämningen mellan de sju rikena försämras och konflikten mellan klanerna, hovet och magikerna trappas upp.
Jag tyckte väldigt mycket om den första boken i serien men mycket av den gick åt till att introducera världen och alla karaktärerna. I den andra boken har vi betydligt mer action och jag var fast från första sidan. Det är inte lätt för en författare att verkligen fånga läsaren och konstant få denne att vilja fortsätta läsa men så kände jag verkligen med den här boken. Jag flög igenom sidorna och när jag inte läste så var det svårt att sluta tänka på boken. Cinda Williams Chima blandar spänning, romantik och humor men en ovanligt komplex värld för att vara en fantasybok för ungdomar. Världen har en rik historia samtidigt som politiken, konflikterna och de sociala förhållanden får ta minst lika stor plats och mycket av de problemen som tas upp i den här fantasyvärlden återfinns i vår egen samtid.
Trots den spännande handlingen måste ändå karaktärerna vara min favoritaspekt av denna bok. Jag var inte jätteförtjust i Han i den första boken men under denna fick han verkligen växa. Han blev betydligt mer sympatisk samtidigt som han behöll den vilda impulsiviteten som gör honom till en unik, intressant karaktär. Raisa är en av de bästa kvinnliga karaktärerna jag har läst om i fantasy någonsin. Hon är modig, envis och rättvis samtidigt som hon också gör ganska många smått själviska prioriteringar som känns väldigt realistiska med tanke på att hon bara är 16 år. Jag älskar också hur Raisa tillåts vara sexuellt nyfiken och experimentera lite med sina känslor inför olika personer vilket jag själv och säkert många andra unga kan relatera till. Det är väldigt ovanligt att möta en ung kvinnlig karaktär i litteraturen som utforskar sina känslor lite och inte bara handlöst faller för den första mannen hon ser och det är något väldigt positivt med denna bokserien enligt min mening.
Överlag är jag helt såld på den här boken och jag kan knappt bärga mig tills jag får lägga vantarna på del 3 i serien. Om du gillar actionpackad fantasy med lite inslag av romans så kommer du att älska den här serien oavsett ålder och personligen så håller den snabbt på att bli en ny favorit.
Det finns klassiker och så finns det klassiker. I Århundradets kärlekssaga skildrar Märta Tikkanen sin relation med sin man och konstnären Henrik Tikkanen genom sammanhängande dikter. Det är ett otroligt destruktivt förhållande där hans förödande alkoholism sätter djupa spår i familjen och hans satsning på karriären hela tiden stoppar henne från att själv förverkliga sina drömmar och ambitioner.Trots allt så finns där en evig kärlek i mellan paret eller kanske har kärleken övergått till något annat?
Jag avgudade den här boken. Jag har aldrig bekantat mig med Märta Tikkanen förut och visste knappt vem hon var men jag blev så tagen av hennes språk och formuleringar. Den här boken är väldigt jobbig läsning eftersom hon skildrar en fruktansvärd situation. Det är en rå och känsloladdad samling som lyckas vara djupt personligt samtidigt som den säger så mycket om maktförhållanden mellan kvinnor och män i allmänhet. En av mina favoritrader lyder:
Behåll dina rosor
duka av bordet
istället
Poesisamlingen innehåller så mycket på en gång och jag tror verkligen att alla kvinnor kan relatera till denna på det ena eller andra viset. Genom att tala om sin egen relation så delar hon inte bara en personlig historia men även en historia om kvinnors position i heterosexuella förhållanden och i samhället överlag. Trots de tunga ämnena är samlingen väldigt lättillgänglig och jag tror det här en perfekt bok om du är en person som varit nyfiken på poesi men inte riktigt vet var du ska börja.
Det här är en bok som jag önskar att alla läste för den är så viktig och också helt fantastisk. Läser jag svenska som mitt andra undervisningsämnet ska jag tvinga min gymnasieklass att läsa denna. Tills dess kommer jag prata om den med så många jag kan och jag hoppas själv att läsa mycket av Märta Tikkanen i framtiden.
”Humankind cannot bear very much reality. That is why we invent stories, I said. And what if we are the story we invent? he said.”
Titel: Frankissstein
Författare: Jeanette Winterson
Utgivningsår: 2019
Sidor: 344
Jeanette Winterson har varit min favoritförfattare sedan jag var 15 år så självfallet såg jag mycket framemot att läsa hennes senaste roman. Tyvärr måste jag erkänna att jag blev mycket besviken.
Det är väldigt svårt att beskriva denna bok men jag ska ge det ett försök. I Frankissstein får vi följa två berättelser parallellt. Vi följer en fiktiv ombeskrivning av Mary Shelleys liv från den stunden då hon först får idéen till att skriva Frankenstein och framåt. Samtidigt läser vi en omtolkning av Frankenstein berättelsen som utgår från doktorn Ry som levererar kroppsdelar till hens kärlek Victor Stein, känd AI-professor som tror sig kunna återuppliva de döda. Samtidigt får vi även följa Ron Lord, en parodi på Lord Byron, som massproducerar sexrobotar och allt utspelar sig i en post-Brexit verklighet väldigt nära vår egen. Jag vet inte om den sammanfattningen gjorde er något klokare men ja, det är kärlek, det är sex, det är en huvudkaraktär som är trans, det är AI, det är sexrobotar, det är existensiella diskussioner, det är feminism.
Jag gillar verkligen böcker som är lite ”too much” så den här borde egentligen tala rakt till mitt hjärta för på många sätt är den helt bisarr och många gånger studdar den på satir. Innan jag kommer till kritiken vill jag säga att jag verkligen älskade att läsa kapitlen där vi får följa Mary Shelleys liv. De var vackert skrivna i klassisk Winterson-stil och jag tyckte verkligen att Shelley byggdes upp som en otroligt sympatisk och intressant karaktär. Hade boken enbart bestått av det så skulle den troligen seglat upp som en av årets bästa läsuppelvelser. Tyvärr så gjorde den inte det.
Problemet med den här boken är inte att den är konstig, Winterson har skrivit många böcker som är mycket konstigare men mycket, mycket bättre. Mitt problem är att det känns som den här boken försöker att vara så mycket på en gång och den försöker verkligen allt för att vara ”nutida”. Det kändes nästan som om författaren använt sig av de mest Googlade orden 2018-2019 för att sen slänga ihop en roman. Kanske var det tanken och det kunde säkert blivit en intressant roman, men det passar inte Wintersons sätt att skriva. Diskussionen kring AI, sexrobotor och annat var intressant, men det kändes inte lika revolutionerande och otroligt som de beskrevs som i boken. På många sätt lever vi redan i verkligenheten som beskrivs i denna boken men det kändes som om Winterson använde många av dessa aspekter, just för att den skulle vara sådär ”wow 2019 wow framtiden wow teknik”. Jag köpte det inte riktigt och jag gillade inte hellre referenserna till nutida politiska händelser, det kändes lite töntigt på ett negativt sätt.
Boken är väldigt rolig stundtals vilket jag uppskattade och även om den var lite töntig ibland så var majoriteten av läsningen ändå njutbar. Jag hade dock enormt stort problem med hur transkaraktärern Ry’s upplevelser beskrevs. Kanske finns det många transpersoner som kan relatera till Ry, men jag tycker att hen beskrevs på ett otroligt stereotypiskt och förenklande sätt som inte kändes äkta, i alla fall om jag baserar min bedömning på de i min närhet som identifierar sig själva som trans och ickebinära. Victor Stein har också en problematisk fetichism för Ry’s transidentitet och kropp vilket kunde vara en superintressant grund för en relation men detta problematiserades inte riktigt tillräckligt enligt mig. Det här är en beskrivning av en transperson som jag hade förväntat mig av en bok för 10-15 år sedan, men inte nu i 2019. Vilket gör mig väldigt chockad, för Winterson har beskrivit HBTQ+ personer i hennes verk under hela hennes författarskap och jag har aldrig känt att de haft samma ton som denna.
Överlag så älskade jag cirka 40% av boken, tyckte ungefär 40% var sådär och ansåg att runt 20% var riktigt dålig. Så mitt omdöme landar någonstans i mitten och jag måste säga att jag tyvärr är riktigt besviken på den här boken. Skulle istället rekommendera någon av hennes fantastiska tidigare romaner såsom exempelvis Fyrväktaren, Tyngd, Passionen och Skrivet på kroppen.
Jag tänker rätt mycket på sociala medier och mitt mobilanvändande från tid till tid. Detta går way back och har varit en av mina intressefrågor sedan kanske 16-årsåldern. Jag läste boken ”Nedkopplad”, skriven av Susan Maushart, som är en populärvetenskaplig bok om en familj som lever utan tv, mobil och dator under ett halvår. Boken släpptes 2011 så appar som Instagram och Snapchat var inte uppfunna ännu men ändå hade Maushart reflekterat över att så mycket av familjens tid gick åt att sitta med varsin skärm framför sig. Det här är en av mina absoluta favoritböcker och jag läser om den minst 1 gång varje år, och fastnar varje gång för något nytt. I ettan på gymnasiet gjorde jag samma sak själv och levde utan min mobil/dator/tv i 2 veckor, och har sedan dess försökt stänga av och logga ut några gånger varje år. När den kristna fastan infaller före påsken varje år bestämmer jag mig ofta för att logga ut från Instagram, Youtube och Facebook, för det är verkligen appar som stjäl så mycket av min tid. Mitt gymnasiearbete handlade om ungdomars relation till Instagram kopplat till deras självbild och var superintressant att skriva och visade mig bland annat att Instagram är en guldgruva när det kommer till självhat, bekräftelsebehov och att jämföra sig orimligt ofta med andra och deras liv. Jag döpte den till ”Inget fult i mitt feed” för gemensamt för alla mina intervjupersoner var att det var så otroligt viktigt att bilderna i ens flöde stämde överens med varandra, och ingen var heller främmande till tanken att ta bort bilder man tidigare lagt upp, för att antalet likes var för få.
De två veckorna i ettan på gymnasiet då jag gjorde mitt egna experiment minns jag fortfarande som några av mina mest rogivande och kreativa veckor på länge. Efter att ha tagit mig genom abstinensen de första dagarna kändes det som att jag kunde tänka klart mina tankar på ett annat sätt, och jag återupptäckte glädjen i att skriva för hand. I mig bor det också en liten wannabevloggare och från de här veckorna har jag så många filmklipp sparade, för min hjärna kunde inte längre roa sig med andras vloggar utan försökte istället skapa egna. De videoklippen kommer nog aldrig att lämna min hårddisk men min kreativa sida fick ett så mycket större utlopp, och jag stressade ner så mycket. Det famns som inte så många lätta distraktioner kvar och inga likes att oroa sig över, så jag läste en massa, skrev dikter och bar runt på min lilla radio vart än jag gick. En av veckorna var också sportlov så då drog jag mest runt hemma, lagade mat och tog promenader. I min dagbok från den sista kvällen vet jag att jag skrev något i stil med:
”Det är nästan så att jag inte vill att den här grejen ska ta slut imorgon. Vad jag hoppas att jag ska kunna fortsätta hålla mig borta från min telefon, även när den är påslagen igen”
Såhär 6 år senare är jag fortfarande fast. Varje år försöker jag fasta från sociala medier, med ambitionen att lägga mer tid på Gud, på mina relationer, på kreativitet, på promenader, och varje år är tankarna om allt jag missar så starka att jag alltid fuskar. Loggar in igen ändå, scrollar igenom allt som hänt och inser att jag på ett sätt inte missat någonting och på ett sätt har allt hänt. Den allra första appen jag öppnar på morgonen är Instagram och det verkligen kliar i fingrarna av otålighet de mornar jag vaknar och tänker att jag inte ska kolla förrän om ett tag. Sedan går jag över till Facebook och till sist hamnar jag ofta på Youtube, där jag lätt kan spendera flera timmar i sträck.
Både sociala medier och Youtube kan absolut användas på goda sätt och det är plattformar där jag får massa bra tips, lär mig nya grejer och växer i mig själv och mina övertygelser om till exempel feministisk teologi, veganism eller mer hållbart resande. Men det är också plattformar där jag scrollar igenom en kompis kompis pojkväns lillasyrra feed utan att egentligen minnas vad jag skulle göra på min kompis sida från början, där jag följer hätska diskussioner om grejer jag inte ens bryr mig om (ja ”grannsamverkan i borensberg”, I’m looking at you) och där jag hamnar på ytterligare en video som pekar ut alla ”easter egg you’ve missed in Taylor swifts latest music video”. Styr man sin tid på ställen som Instagram och Youtube kan det verkligen bli så värdefullt för en, men jag tror tyvärr att jag är rätt dålig på just det. Jag mest bara… är på Instagram. Scrollar runt, går igenom allas händelser och hamnar på utforskasidan, där det för mig mest dyker upp olika skärmdumpar från Tumblr om diverse fanfics mellan olika karaktärer från Harry Potter. Jag följer visserligen rätt många vegokonton och kroppspositiva konton som stärker både min matlust och självkärlek, men samtidigt går jag ofta ur appen och känner att jag undrar var min senaste timme tog vägen. Youtube använder jag mest för att kolla på resevloggar eller på när andra personer spelar Sims. Det är visserligen rätt kul, men även där försvinner lätt tid utan att jag har riktig koll på vad jag har gjort.
En av de bra grejerna med Instagram, Ölandstips!
Sociala medier är så komplext för mig, för samtidigt som jag tycker mig spendera för mycket tid på de apparna så vill jag gå in igen så fort jag har en stund över eller känner mig uttråkad. Ett dilemma jag tror mig dela med väldigt många andra. Hur många av oss har tillexempel inte direkt fiskat upp mobilen för att kolla Instagram eller spela mobilspel när bussen är försenad? Eller gått in på valfri app för att fördriva tid när vi haft några timmar lediga och inte riktigt vetat vad vi ska göra med den tiden? Kanske inte med intentionen att hänga på Instagram 3 timmar i sträck men jag går ofta in bara för att kolla upp något specifikt, hamnar på en likande post, ser något kul klipp och så vips går klockan. Och det behöver nog inte nödvändigtvis vara något negativt men jag kan bli rätt trött på mig själv som ibland nästan låter mina appar styra över mig, när det ju egentligen är tvärtom. Rent logiskt fattar jag att Instagram är ett ting, ett objekt utan minsta chans att kunna styra mig, men ibland känns det som så när jag har tid över och mina fingrar som av sig själva hittar in i flödet.
Jag har absolut svårare att ha långtråkigt nu, än vad jag tycker mig minnas att jag hade innan mobilen blev en så stor del av mitt liv. Jag har alltid läst mycket men på senare år har det tragiskt nog minskat, för istället för att plocka upp min bok när jag har tid över plockar jag upp min mobil. Samma sak med kreativiteten, med promenader, med att titta på en riktigt bra film, med att baka eller bläddra i en tidning. Istället för att aktivt bestämma mig för att göra någonting tar jag upp mobilen, för jag ska bara ”kolla något” och så försvinner mer och mer av den där lediga tiden. Ibland känner jag också att jag har svårare att tänka klart mina tankar, för där är alltid ett meddelande, en ny youtubevideo, ett nytt inlägg på Instagram som pockar på min uppmärksamhet. Istället för att ligga i soffan, titta upp i taket och låta tankarna gå lite hur de vill så sträcker jag mig efter telefonen och den där kreativiteten och lugnet som kan komma av att ha långtråkigt uteblir, till förmån för ytterligare en like.
Jo, det är ett komplext ämne det här, jag vet inte riktigt vad jag landar i. Å ena sidan ser jag verkligen hur mycket gott det för med sig och all positiv inverkan det har på mitt liv i form av tips och inspiration, å andra sidan ger jag så mycket tid till någonting som inte ger alls mycket tillbaka.
Vad tänker ni? Och har ni några tips för att inte fastna så mycket i det meningslösa scrollandet?
Hej allihopa, Ebba här och jag är sugen på att skriva ett lite mer allvarligt inlägg så vi kör. Jag såg nyligen klart det sista avsnittet av Orange is the new black. Jag har följt serien sedan den först släpptes och även om jag inte riktigt tycker att de senare säsongerna har hållit samma kvalité som de tidigare så var det ett fint slut. Det var lite vemodigt att se det sista avsnittet som det alltid är med serier man har följt länge och där man har hållit karaktärerna varmt om hjärtat. Men att se färdigt serien fick mig börja reflektera lite över hur tillgängligheten till kulturen har förändrats under de åren då serien har producerats.
Orange is the new black var Netflix’s första egna serie som jag minns verkligen slog stort. När den första och andra säsongen släpptes kändes det som om alla tittade på den och den blev otroligt hyllad både av kritiker och vanliga tv-tittare. Serien blev ett av startskotten för att Netflix verkligen slog igenom i hemmen och sen dess har en rad olika prenumerationstjänster startat upp. Konkurrenter såsom Viaplay, HBO och Cmore men även tjänster inom andra områden såsom ljudböcker, tidningar, podcasts och musik. I Sverige och globalt har liknande tjänster exploderat och nu har vi tillgång till ett nästintill oändligt utbud av kultur och underhållning. Men vad innebär detta egentligen för vår syn på kulturen och vårt samhälle?
Vi kommer allt närmare ett samhälle där vi förväntar oss att allt ska produceras och levereras till oss exakt när vi vill ha det. Vi vill vara så bekvämliga som det bara är möjligt och på många sätt så tror jag utvecklingen till följd av detta är positiv. Tillgängligheten till kultur har ökat och streamingtjänster gör det enklare för människor att se en bra film eller lyssna på en intressant bok när de känner för det och ofta till ett lågt eller ickeexisterande pris. Jag tror också att utvecklingen är otroligt viktig för folk som lever på landsbygden eller av andra anledningar har svårt att ta sig till olika platser där kulturen finns tillgänglig.
Dock skapar det här vissa samhällsproblem och även en skiftning i vår kultur som jag tror kan ha negativa konsekvenser på längre sikt. Ett stort problem är det miljömässiga kostnader som Netflix och liknanden har. Streamingtjänster tar upp enorma mängder energi för att kunna fungera vilken ofta behöver komma från fossila bränslen som vi alla vet har en direkt påverkan på den globala uppvärmingen. Utsläppen från internet är jämförbara med utsläppen från flygtrafiken och detta energibehov ökar ständigt i och med vår ökande efterfrågan på uppkoppling och streaming.
Att bedriva streamingtjänsterna kräver även stora dataanläggningar som kan processa all information. Dessa kräver ofantliga mängder energi och stor markyta vilket kan skapa problem för båda människor och biologisk mångfald (för mer information om detta ämne rekommenderar jag varmt Klotet i P1’s avsnitt ”Molnet slukar energi – går det att lagra hållbart” från tidigare i år).
Ett annat problem är hur kraftigt dessa tjänster har börjat dominera marknaden. Visst finns det tjänster inom många olika områden såsom film och tv, ljudböcker och tidningar m.m. Men inom varje område finns det väldigt få aktörer som bedriver enorma vinstdrivande verksamheter. Det kanske går att nämna fem sex stora men inte mycket mer än så. Ett problem som jag ser är att dessa aktörer inte bara totalt marknaden utan också skapar sina egna serier och filmer som de marknadsför mycket mer än deras mer alternativa utbud. Trots att vi har större tillgång till mer film, tv och litteratur än någonsin förut känns det ändå som att vi alla lyssnar och ser på samma saker. Det finns tv serier från alla världens hörn och ändå ser alla på Game of Thrones och Stranger Things. Visst är det fantastiskt att vi kan dela kulturupplevelser över landgränserna men det enorma utbudet tycks ha lett till ett delvist monopol där väldigt få aktörer kontrollerar väldigt stor del av vår uppmärksamhet. Hur får vi nya idéer och perspektiv om vi allt snabbare rör oss mot en global monokultur? Vad händer om dessa plattformar börjar agera efter specifika politiska intressen och var finns utrymmet för mer icke-kommersiell kultur?
Jag tror det är farligt för demokratin att få, stora multinationella aktörer så som Spotify, Amazon Prime, HBO och Netflix har så pass stor kontroll över den global befolkningens uppmärsamhet och kulturkonsumtion. Samtidigt så är det otroligt hur enkelt det är att ta del av kultur i dagens samhälle och jag tror också att det har möjligheten att öka demokratin och förståelsen för andra människor om det faktiskt innebär en ökad mångfald i utbudet.
Vad tror duär det positiva och negativa med streamingtjänster?
Hej allihopa, Ebba här! På senaste tiden har jag verkligen kommit in i ett bra läsflow, jag har inte läst så här mycket sen gymnasiet då jag var helt galen i litteratur och läste nästan allt jag kom över. Därför ser jag nu mycket framemot hösten då många nya titlar släpps. En del kommer ut på svenska som jag läst tidigare på engelska, några är fortsättningar på serier jag läser och andra är sådana jag bara tycker låter intressanta. Det finns säkert en hel del jag har missat men här är ett par stycken jag kommer hålla utkik efter!
Augusti
Jag lyssnade på denna boken tidigare i år på engelska och tycker verkligen att detta är en bok alla bör läsa. Den handlar, som titeln antyder, om klimatförändringarna och vilka konsekvenser de kommer att ha på våra samhällssystem, kultur och vardagsliv. Till skillnad från många andra texter om klimatet så är denna bok inte särskilt hoppfull, utan fokuserar verkligen på det värsta som kan hända. Fruktansvärd men nödvändig läsning och är så glad att den kommer på svenska så att fler kan läsa den.
Som jag skrivit tidigare på den här lilla bloggen så är jag otroligt fascinerad av Selma Lagerlöf som person. I höst kommer en ny biografi över hennes liv och får den bra recensioner ska jag definitivt plocka upp den.
Detta är en bok som handlar om det känslomässiga arbetet som kvinnor gör åt män. Jag har en väninna som rekommenderade denna och jag hörde även att den diskuterades i podcasten ”Mellan raderna”. Den låter väldigt intressant och viktig, så jag ser framemot att läsa den.
Hade ingen aning om att denna skulle komma ut förrän jag scrollade runt på höstens boksläpp på Adlibris! Detta är en svensk version av Godnatt sagor för rebelltjejer som innehåller små korta texter om häftiga kvinnor i historien och nutiden. Jag är så spänd på att se hur denna svenska version kommer bli och att lära mig mer om några coola kvinnor.
September
Jag läste denna boken i juni. Det var väl ingen favorit men tyckte ändå om den och det är roligt att den nu utkommer på svenska. Boken handlar om ett nygift afroamerikanskt par som har alla möjligheter till ett gott liv tillsammans tills mannen blir oskyldigt anklagat för ett brott han inte gjorde och hamnar i fängelse. Som sagt, inte min personliga favorit men helt klart läsvärd och tror många skulle gilla den.
Detta är vad i princip alla kulturintresserade 22-åriga tjejer kommer att läsa i höst och jag tillhör den gruppen. Jag gillar verkligen The Handmaid’s Tale men är lite småskeptisk över denna bok eftersom 1) jag tycker slutet i första boken är en av anledningarna till att den är så bra och 2) andra och tredje säsongen av tv-serien har varit ganska svaga enligt min mening. Så är osäker på denna men är oavsett nyfiken på att läsa den och diskutera den med andra eftersom den troligen blir en storsäljare direkt.
Denna bok kommer från skaparna till ”Klimatklubben” som är en plattform på Facebook och Instagram där olika människor samlas för att inspirera varandra till klimatengagemang. Jag lär mig jättemycket av deras kanaler och detta är en samling av massa olika tips på hur en kan minska sin egen klimatpåverkan samt påverka politiker, företag och andra makthavare. Spännande!
Jessie Burton är författaren till Miniatyrmakaren (som jag älskar) och Musan (som jag inte älskar). Nu släpps hennes tredje roman och jag är nyfiken på vad jag tycker om den då hon är en väldigt unik och intressant författare. Denna roman utspelar sig på 80-talet och verkar vara något slags Hollywood mysterium blandat med familjehemligheter. Det låter intressant så jag kommer definitivt att plocka upp den också lite på grund av det riktigt häftiga omslaget.
Oktober
Okej det här är verkligen en ungdomsbok som kanske inte riktigt passar på en tantblogg men tycker ändå att det ingår i tantlivet att läsa exakt vad en vill. Detta är fortsättningen till Gå vidare som är en sån där riktigt ”hoppar runt i soffan och skrika” fantasy med en urgullig HBTQ+ romans i fokus. Jag ser otroligt mycket framemot att skrika lika mycket till denna.
Stephen Chbosky är författaren till The perks of being a wallflower som verkligen är en bok nästan alla i min generation har läst. Nu kommer han med en ny, riktigt tjock skräckroman och jag vet inte om jag kommer att läsa den för skräck/mysterie/deckare och allt liknande är verkligen inte mina genres. Men kanske bör jag ge den en chans när det ändå är Stephen Chbosky.
November
Sist men inte minst har vien ny roman från Erin Morgenstern som skrev den otroliga Nattens cirkus. Den här boken handlar om en ung man som hittar en mystisk bok som berättar en historia från hans egen barndom vilket leder honom in på ett stort mysterium. Förstår ärligt talat inte riktigt handlingen men om den är någorlunda lik Nattens cirkus så vet jag att jag kommer att älska den.
Det var allt! Som sagt, jag har troligen missat en hel del men hoppas ni blev lite inspirerade i alla fall och ser framemot en mysig höst full med nya böcker.
Forever 61 