Jag tänkte skriva ett litet tipsinlägg såhär lagom till förmiddagsfikat, och det ska handla om 2 av mina favoritgrejer, trevliga vandringsleder och havregrynsgröt. Håll i hatten!
I helgen packade jag och mina föräldrar varsin ryggsäck med sojakorv, vedträn, gasolkök, termosar och toapapper, hoppade in i bilen och gav oss ut i de östgötska skogarna. Kosan styrdes mot Kristinefors (lite utanför Tjällmo), för dagens mål var Skönnarboleden. I sin helhet är leden ungefär 12 km lång och innehåller både en utkiksplats, en sjö och lite kulturhistoriska lämningar. Vi gick längs med bilvägen till en början, i några hundra meter ungefär, och svängde sedan upp så att vi kom direkt in på stigningen upp till utkiksplatsen ”Tyleklint”.
Efter att vi tagit oss ner från Tyleklinten följde en vandring i trolska skogar och små, vindlande stigar. På sina ställen var det fullt av hala rötter och stenar så man fick hålla koll på vart man satte ner fötterna, men med stabila kängor och diverse trädstammar att ta stöd av gick det prima. Efter någon timma kom vi fram till Skönnarbosjön och då gjorde vi upp en eld, dukade fram en liten korv med bröd-buffé och njöt i det fina vindskyddet som är uppställt där. Mamma och jag hade packat ner badkläder och handduk för att eventuellt ta ett oktoberdopp men då vi fick sällskap av Friluftsfrämjandets Motalaförening kändes det inte som riktigt rätt tillfälle att slänga sig i en rätt kall sjö. Kanske till nästa gång dock!
Efter lunchen bestämde vi oss för att korta av vår vandring och tog små skogsstigar tillbaka till parkeringen där vi ställt bilen. Det är en grej som jag tror många kan uppskatta med just Skönnarboleden, känner man inte för att gå hela vägen runt går det att gå tillbaka till start utan att för den delens skull behöva gå på exakt samma vägar tillbaka. En väldigt fin led som gav oss en mysig söndag i skogen, och vi sa flera gånger att vi ville tillbaka flera gånger! Här finns mer information att hämta!
Och så havregrynsgröten då. Denna fantastiska frukost, mellanmål, kvällsmat som går att växla och förnya i oändlighet! Jag är ett stort fan av frukost i allmänhet och myser av tanken på ett rikligt dukat bord, med nybakat bröd, många pålägg, granola, fryst frukt att toppa sin gurt med, te och kanske en chiapudding eller overnight oats också. Vad jag är sugen på till frukost går dock ofta i perioder och för tillfället har jag ett starkt sug efter havregrynsgröt, nästan varje morgon. Det fina med havregrynsgröt tycker jag är, utöver att det går snabbt och är mättande, att man kan toppa den med nästan vad som helst! Just nu är min bästa topping kanelstekta äpplen, jordnötssmör som får smälta in i gröten och äppelmos. En riktig äppelgröt med andra ord! Vill man kan man också koka med äpplen i gröten och krydda med kanel, men steker man dem kan man hälla på lite socker också så att det nästan blir lite karamelligt. Det är mycket gott!
Något form av nötsmör, oftast jordnötssmör, är väldigt viktigt för att göra min gröt komplett och det står nästan alltid minst en burk intryckt i skafferiet här hemma. Ett tag åt jag alltid min havregrynsgröt med kardemumma, päronmos och lite Nutella , det blev en riktig lyxgröt det! Andra goda grejer att ha i eller på sin gröt tycker jag är banan (gärna att den får koka med i gröten, då blir det lite extra krämigt), frysta hallon, granola, alla typer av nötter, kakao och så klart klassikern, lingonsylt! Och så måste allt toppas med någon go dryck, typ havredryck.
Eftersom jag kom hem från Europat och mer specifikt Österrike för en vecka sedan nu tänkte jag ta tillfället i akt och skriva lite om den lilla by där som var min hemort i några månader. Österrike ligger rätt mycket mitt i smeten av Europa, med noll procent kust och hundra procent bergskedja i form av Alperna. Man pratar tyska och helt okej engelska, tycker fortfarande att cash is king och äter gärna wienerschnitzel med pommes. Andra matspecialiteter är frittatensoppe (grönsaksbuljong med strimlade pannkakor i) eller kaiserschmarrn (en efterrätt som är som en blandning av sockerkaka och pannkakor). I Österrike bor det ungefär 8 miljoner och i den lilla byn Uttendorf där jag huserade går invånarantalet upp till drygt 3000. Lite som Borensberg, så med andra ord bytte jag bara en liten by mot en annan.
Uttendorf ligger mitt i en dal med berg och glaciären Weissee runt om och är man där på vintern befinner man sig väldigt nära ett av Österrikes största skidområden . Jag har inte varit där vintertid ännu och är inte heller ett superstort fan av utförsåkning (om den inte sker i långa, snälla, blåa backar) så tyvärr får jag ställa mig rätt neutral till huruvida skidåkningen där är 5+ eller inte. Aktiviteter sommartid har jag dock bättre koll på, och om detta tänkte jag berätta idag. Häng med!
Hur tar jag mig dit?
När jag tog mig ner till Uttendorf var jag fripassagerare på en bussresa med ungdomar från Linköpings stift som skulle besöka hotellet jag jobbade på, och slapp på så vis att sätta ihop min resa själv. Det tog visserligen 36 timmar men jag kunde bara hitta ett ledigt säte, luta mig tillbaka så bekvämt som möjligt och låta busschauffören hålla koll på vägen. Hotellet jag jobbade på är ägt av en svensk familj och hade svenska bussresor som huvudsakliga gäster så känner man sig okej med buss och att hänga med på en redan strukturerad resa med främlingar är det absolut ett sätt att ta sig ner. Bor man i Östergötland vet jag att både Vikingbuss och Vadstenabuss anordnar bussresor sommar- och vintertid till Uttendorf, men troligen finns det ännu fler bussbolag att välja på. Det kostar såklart en del men oftast ingår då hela resan, frukost och middag samt guidade vandringar. Absolut ett alternativ om man inte pallar fixa så mycket själv (vilket jag förstår till 100 %, mvh lat tant) och alla de bussresor vi hade som gäster slog mig som väldigt goa och trevliga gäng!
”Men jag vill åka tåg!!” säger du? Absolut, det går också! Jag har själv ingen erfarenhet av sträckan Sverige-Uttendorf via tåg men ingenting är omöjligt. När jag själv har rest med tåg har det alltid skett med hjälp av interrailkort, som alltså ger en ett antal resdagar inom en viss tidsram och på resdagarna kan en då åka med på vilka tåg en vill genom att visa upp sin interrailbiljett. Vissa sträckor behöver man platsreservera och då kostar det extra, och den kostnaden är alltifrån 50 kronor till 500, lite beroende på vilket land du åker genom. Det går också att köpa lösbiljetter till varje tågresa, ungefär som när du åker tåg inom Sverige. Det varierar vilket av Interrail eller lösbiljetter som blir billigast och båda alternativen har både för- och nackdelar, det är rätt mycket upp till dig själv vilken typ av resa du är ute efter.
Ett förslag på reserutt skulle kunna vara att du tar dig till Köpenhamn och därifrån åker tåg till Hamburg. I Hamburg kan du antingen göra ett stopp och ta in på hotell/hostel/airbnb över natten eller så bokar du plats på ett nattåg och vaknar upp i Wörgl i Österrike dagen efter. Fördelen med nattåg är att du sparar både tid och pengar, men samtidigt är Hamburg en väldigt fin stad som jag gärna vill spendera mer tid i någon gång. Från Wörgl tar du tåg till Zell am See och har du väl kommit dit är det bara att hoppa på det lilla regionaltåget som går Zell am See – Krimml en gång i timman och hoppa av vid Uttendorf Stubachtal! Det tåget ingår vad jag har förstått det som inte i ett Interrailpass men en enkelbiljett kostar 4.50 euro och går att köpa både kontant på plats och via ÖBB:s mobilapp. Stannar du i Hamburg över natten kan du dagen efter åka tåg till Munchen, byta till ett tåg till Wörgl och sedan göra exakt samma resa som om du tagit nattåget! Väljer du att ta nattåget tar resan ungefär 24 timmar, vilket ändå är helt okej med tanke på att du tar dig typ halvvägs ner i Europa. Bra appar/hemsidor är Tysklands tågbolag, Österrikes tågbolag samt Interrails officiella app för att planera tågresor hit och dit.
Vad ska jag göra då?
Så du har kommit fram! Välkommen! Det är kanske en av de mindre byarna du satt din fot i men låt dig inte luras, det finns ändå en hel del att hitta på där i och runt omkring. Varsågod att anteckna!
Är du en vandringsperson och känner för att kickstarta direkt kan du snöra på dig bra skor och knalla rakt upp genom hela byn. Det är bra skyltat och du vill följa skyltarna mot Liebenberg, som alltså är ett värdshus (eller gasthaus som de kallas i Österrike) längst upp i byn. Det är en sträcka på ungefär 3 km och den slingrar sig uppåt i serpentinsväng efter serpentinsväng, vilket fick mig att inse att min kondition kanske inte riktigt var så bra som jag hade hoppats. Hehe. På vägen upp kommer du troligen gå förbi Keltendorf, som är en liten by, uppbyggd för att se ut så som det gjorde när kelterna bodde där. Passa på att ta en paus från vandringen, dricka vatten och lära dig lite historia på köpet! Väl uppe på Liebenberg kan du käka någonting gott (förslagsvis glass) och njuta av utsikten innan du tar dig ner igen, och har du tur får du se kor också!
Känner du inte för att anstränga dig så värst mycket finns det en anlagd badsjö i utkanten av Uttendorf, med diverse aktiviteter såsom hopptorn, rutschkana och lekplats runtom. Runt sjön går det en promenadsträcka på en knapp kilometer och det finns även en liten kiosk där du kan köpa glass eller pommes frites. Hela badplatsen är i väldigt fint skick, vattnet hyfsat varmt och jag har spenderat många timmar där i sommar. Om du vill ge dig ut på en längre promenad men inte är ett så stort fan av uppförsbackar rekommenderar jag dig att gå ett tag längs med floden Salsach som rinner längs med järnvägen. Du når den genom att gå nedåt i byn, förbi SPAR och över bron som floden flyter under. Sedan finns det fina sträckor både åt höger och vänster, där den högra erbjuder mer skog och den vänstra mer flod och grusvägar. Där finns det också stora chanser att få se kor, och av egen erfarenhet är de promenadsträckorna några av mina allra bästa i livet! Jag är väldigt glad över att vara hemma men är det något jag verkligen saknar så är det mina promenader utmed floden!
Någon dag kanske du känner för att se något annat än Uttendorf och då är ett tips att ta tåget och dra iväg! Du skulle kunna gå av i Mittersill, som är en annan gullig liten by några kilometer bort. Där kan du antingen bara gå runt och strosa (det finns ett väldigt fint torg där man gärna tar sig en fika) eller så spenderar du dagen på Hohe Tauern National Park Information Centre! Det är ett museum som handlar om nationalparken Hohe Tauern (som Uttendorf är del av) och som är ytterst pedagogiskt och ljuvligt utformat! Där finns utställningar om både nationalparkens djur- och mineralliv men det allra häftigaste är nog ändå panoramavyn som de visar över nationalparken i alla årstider. Jag stod där och försökte titta på allt hur länge som helst.
Ett annat alternativ är att ta tåget ända till sista hållplatsen och beroende på vilket håll du åker åker hamnar du antingen i Krimml eller Zell am See. I Krimml föreslår jag att du knallar bort till vattenfallen, som är några av Österrikes högsta vattenfall man kan gå längs med och titta på. Det är en rätt jobbig stigning att ta sig hela vägen till toppen men det är värt det, dels för utsikten, dels för att kroppen bara pumpar i en endorfiner. Och också för att man kan käka hur mycket pizza man vill efteråt. På ämnet pizza, i Uttendorf finns det endast en pizzeria men den pizzerian gör så FANTASTISKA pizzor att du inte behöver något annat. Jag, som ibland äter ost, skulle kunna äta deras quattro formaggi med 4 olika ostar på tills jag stupar! Ska du göra en enda sak i Uttendorf, då ska du äta pizza här!
Tar du tåget åt andra hållet hamnar du till sist i Zell am See, som nog ändå får räknas som en hyfsat stor stad, och där finns goda strosmöjligheter! Bland annat finns det en mysig bokhandel, en maxad inrednings/turistaffär och några små ekoshoppar med lokalt producerade råvaror. Känner du för att gå ännu mera finns sjön alltid nära till hands. Att gå runt hela blir cirka en mil långt, men det är också fint att bara gå en bit och sedan vända. Dessutom finns där världens godaste glass, jag och Sanna (som jag bodde med under sommaren) skaffade en tradition av att åka in med tåget, klara av ett gympass (Sanna) eller en långsam löptur (jag) för att sedan äta så mycket glass vi bara orkade. Deras pistageglass kan mycket väl vara det godaste jag har smakat i livet!
Till sist är en mycket cool grej du kan göra att ta lokalbussen upp i bergen för att vandra runt lite på glaciären Weissee! Den är fylld med snö nästan året runt och att ta sig dit är smidigt, för bussen kör ända upp till liftstationen. Väl på plats högst upp finns olika leder att gå för att nå ända till snön, det beror på din lust/energi/möjlighet men det är bra skyltat och vid startstationen finns dessutom anställda som gärna hjälper dig. Jag hann bara dit en gång men det var en väldigt cool upplevelse och nästan lite overkligt att ta in, det var i slutet av augusti och väldigt varmt nere i byn men jag stod med vindjacka på och kramade snöbollar!
Såklart finns det mycket mer att göra och Österrike är på många sätt ett ultimat land att vandra i, men mina kunskaper inom det området är tyvärr inte så stora. Jag gick på en hel del vandringar i somras men hängde nästan alltid med våra gäster och blev guidad av min chef, så namn på platser och leder föll ur minnet rätt fort. Tipsar dig dock om att ta hjälp av personalen på ditt hotell, de sitter ofta inne på stor kunskap om vad du kan hitta på och hur du tar dig dit!
Har du tagit dig ända hit ner, varsågod, du är värd en applåd! Och hamnar du någon gång i Uttendorf, hör av dig så kan jag bli lite nostalgisk. Stor kram på er alla
Forever 61 